Fannys KUA – Arkitekturportfolio

Under våren har vi haft varsitt kreativt utvecklingsarbete, KUA, och mitt projekt gick ut på att skapa portfolior till mina ansökningar då jag har sökt arkitektutbildningar i England. Om man, som jag, inte känner till hur det går till när en skola ber om en portfolio så kan jag berätta att det är väldigt olika vad de ber om beroende på vilken utbildning man söker. Dessa arkitektutbildningar bad kort och gott om att man skulle visa sin kreativa förmåga och att man kunde de grundläggande teknikerna såsom att måla i 3D, perspektiv, färglära och man generellt är kreativ.

Fanny – Macken på natten – minnesbild

I vilket fall så har jag jobbat med olika saker. Det har varit olja, bläck, blyerts och kol och det har varit stilleben, designuppgifter och skisser ur fantasin. En del uppgifter har varit planerade och utformade efter skolornas kriterier medan andra bilder började som klotter eller något man målar när man är uttråkad, men som jag sedan kunde använda som arbetsprover ändå.

Skisser

Det stora problemet under mitt projekt har trots allt varit att förstå vad ett arbetsprov innebär, men också vad ett bra arbetsprov är. Under de tuffa timmarna när ovissheten slagit rot och jag bara känt att allt var hopplöst så fick jag komma på ett sätt att ta mig tillbaka till det som jag nu vet att ett arbetsprov innebär. Nämligen att man ska ha kul och att man ska lära sig något när man experimenterar.

tuschteckning

Fanny – Rum

Däremot var jag tvungen att göra många uppgifter som var direkt utformade efter kriterierna för att jag skulle hinna skicka in alla arbetsprover. Jag kom också på att jag kunde gå igenom allt som jag har gjort här på Bild- och Konstlinjen och det blev en del som jag kunde ta med och då bocka av några uppgifter. Det var väldigt skönt att kunna bocka av ett par uppgifter och känna att jag var nöjd med det jag hade gjort samtidigt som jag då fick mer tid till att göra nya saker.

tuschteckningar

Fanny – Doodles

Reflektioner

Nu i efterhand har jag lärt mig mycket om arbetsprover. Dels att det är svårare och tar mer tid än man tror, men också att de bästa arbetsproverna ibland blir bäst när du inte tänker att det ska bli ett arbetsprov. Då går du mer på känsla istället för att du har kriterierna i bakhuvudet och gör bilden efter dem. Gör bilden och anpassa kriterierna efter den.

Dessutom så handlar arbetsprover om att man ska ha roligt och utforska sitt konstnärskap. Självklart ska du visa vem du är och vad du kan, men för att göra det så måste du se bortom kriterierna för att inte fastna i lådans begränsningar. Visa hellre potential än perfektion.

Glöm aldrig att ha kul.

Fanny Kronander, Deltagare Bild- och konstlinjen

Publicerat i Bild- och konstlinjen, Elevröst, Kursinnehåll | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Bild – och konstlinjen på distans för mig

Vad innebär studera på ”Bild – och konstlinjen på distans” för mig? –  Ja, att starta dag från kaffe på soffan i kattens sällskap. Och i lugn och ro då rullar hela dagen i skapande…

Nadzeya i ateljen

Att studera på distans handla om att skaffa rutiner när jag helt fri, och kontrollera processen själv, justera, värdera och göra på så sätt och tider som passar just mig.

Jag har fick en trygg start i mitt skapande, och lärt mig att inte stressa och satsa inte bara på resultat. Tack för det våra lärare Vivi och Brita!

Under årets resa har jag  provat, hört om, och läst om många tekniker och fick så mycket idéer, så ett blogginlägg är inte tillräckligt :).

Konstnärliga processer

Jag vet nu hur känns det att jobba med akryl, olja, kritor och bland annat även rita med kaffe! För mig handlar kursen om att experimentera och söka. Och jag visste inte om det förut men det älskar jag!

Jag hade rädsla förut  framför vita rena papper, men nu vet jag massor trick hur man kan börja rita och ha kul, samt hur man hittar inspiration.

Ansikten – processer

Varje uppgift byggdes så att man utvecklar tema, ide och teknik. Efter varje uppgift fick jag massor av frågor och tankar, som stimulerar att söka och prova vidare. Det är bra, eftersom jag vet i vilken riktning att gå, och hur jag letar och finner inspiration och verktygen jag behöver.

Önskar alla inspiration och soliga dagar!

Nadzeya Gustafsson, deltagare på Bild- och konstlinjen distanskursen

Publicerat i Bild- och konstlinjen distanskursen, Elevröst | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Hannas KUA – Jobba i metall

En gång på gymnasiet provade jag att svetsa och minns att det var jättekul och att jag tyckte det var lätt. Har sedan dess velat gå en svetskurs eller iallafall få testa lite till. Och nu inför KUA-arbetet bestämde jag mig för att det var dags! Ytterligare ett sätt att skapa! Nytt material! Jag ville lära mig om metaller både ur ett konstnärligt perspektiv och rent teoretiskt.

Hanna svetsar

Metaller

Järn, stål, koppar, mässing, aluminium, bly, tenn – Hur ser de ut? Vad har de för egenskaper? Vad skiljer dem åt? Går alla att sammanfoga med varandra och hur?

Det finns grundmetaller och legeringar. Legeringar är metall utblandat med andra ämnen för att få andra egenskaper. Ex järn legeras(blandas) med många grundämnen t.ex kol, krom, nickel, mangan. Olika legeringar gör att järnet blir hårt, elastiskt, starkt, segt etc.

Bondjärn, är hårt, bräckligt och lättsmält. Smidesjärn har en annan legering och är hårt, smidbart, inte så lättsmält och segt. Järn rostar men Kan undvikas om järnet legeras med 18% nickel och 8% krom, vilket ger rostfritt stål.

Koppar Mynt är ofta kopparlegeringar. Den är rödaktig, har klar lyster, är smidbar och tänjbar.

Problemformulering

Det fanns vissa begränsningar för hur stora skulpturer jag kunde göra, på grund av vikten. Därför valde jag att göra flera små. Svetsa kunde jag heller inte göra när som helst – särbon vaktar mig inte bränner ner kåken 😉 och ont i fingrarna får jag…

Pappas verkstad är verkligen en riktig guldgruva när det gäller att få igång kreativiteten! Hittade gamla rörbitar, muttrar, plattor, vinklar, nycklar som jag kunde använda till mitt svetsprojekt. Dessvärre gick inte alla att använda då de var gjorda av koppar och mässing, då lärde jag ju mig det!

metallskulpturer

Hanna – Metallkonst

Dessa figurer har jag svetsat och skruvat ihop. Använt mig av MIG-svets och pinn-svets

Eftersom jag inte kunde svetsa utan tillsyn fick jag komma på ett annat sätt att skapa i metall. Så förutom svetsning har jag använt mig av metalltråd och hönsnät som jag har skulpterat i. Denna klänningen har jag gjort med koppartråd, ståltråd och järntråd. Jag gillar kontrasterna mellan koppartråden och järntråden. Koppartråden är blank och har en varm orangeröd färg och järntråden som är mörkgrå och matt.

skulptur

Hanna – Klänning i metall

Jag ville få en rörelse i klänningen. Hängde en kedja från galgen och tänkte att ”hur mycket rörelse det än blir så är kedjan ändå rak”. Kroppens mittlinje som det pratas mycket om i exempelvis yoga.

Reflektioner

Projektet har varit väldigt roligt! jag är nöjd med resultatet och har lärt mig massor.

Jag gick in i projektet med en övertygelse om att – svetsa, det skulle vara jättelätt. Jag kan berätta att jättelätt är det inte. Det krävs många timmars övning och mycket tålamod för att bli duktig på det.

Jag har lärt mig varför vissa metaller inte går att sammanfoga-smältpunkt. Lärt mig att se skillnad på metaller och lärt mig vad de har för egenskaper.

Det har varit ett roligt projektarbete och jag tror absolut att jag kommer fortsätta jobba i metall.

Hanna Hansson, deltagare Bild- och konstlinjen

Publicerat i Bild- och konstlinjen, Elevröst, Kursinnehåll | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Solveig Lind om KUA – Möte med tempera

Från början kallade jag mitt KUA-projekt Barndom – Att måla med pigment. Idén kom från veckorna med gästlärare Nike Åkerberg när vi blandade pigmenten med ett akrylmedium. Nästa gästlärare var Henric Westlund, som säger ”ska du inte prova att måla tempera”. Jag blir jätteglad och börjar utforska hur man gör temperablandningar.

Målet med mitt KUA var att utveckla ett måleri med pigment, att måla människors rörelse och kroppsspråk och att lära mig tycka om och respektera mitt måleri.

 

Ur mitt fotoalbum valde jag 10-15 fotografier som skildrar olika situationer under barndomen som berör mig och får mig att minnas. Idén kommer från Lars Lerins bok ”En liten konstnär”. Med akvarell målar jag av fotona för att veta vilka kulörer jag vill ha, en del minns jag och en del hittar jag på. Det är även viktigt att bestämma vad jag vill berätta med bilden och hur kompositionen ska vara eftersom det är av stor betydelse när jag sedan ska göra temperamålningarna.

Processen

akvareller

Solveigs små akvareller

Första målningen blir på akvarellpapper med äggtempera, en äggula och lika mycket vatten med lite vinäger som blandas med pigmenten. Målningen ”Flicka vid träd” är fin men liknar en akvarell och det blir inte som jag tänkt mig.

Solveig – Flicka vid träd

Nästa blandning är äggoljetempera, som består av ett helt ägg blandat med Damar och kokt linolja samt vatten med lite vinäger. Jag målar ”I hölasset” på en masonitliknande skiva som är brun. Jag är inte helt nöjd eftersom underlaget suger och målningen blir matt, dessutom luktar blandningen starkt och jag kan inte använda den i skolan.

temperamålning

Solveig – I hölasset

Jag går tillbaka till äggtempera, dvs. äggula och lika stor mängd vatten med lite vinäger. Vinägern gör att blandningen kan hålla en vecka i kylskåp. Jag målar ”Framför hönsgården” på ett underlag som jag grundat med vit Gesso. Det fungerar inte bra eftersom första lagret med färg lossnar när jag lägger på nästa lager. Dessutom lyser det vita underlaget igenom. Jag är inte nöjd.

Solveig – Det regnar

Ännu ett försök med bilden ”Det regnar från vattenkannan”, där jag försöker måla mer omedelbart och med mer pigment på den vita bakgrunden. Tyvärr lyser det vita igenom.

Jag byter underlag och målar ”På hästryggen” med äggtempera på kartong. Det går bättre och färgen fäster bra på underlaget.

Nu får jag tipset att lägga en mörk lasyr på de två bilderna som jag målat på vitt underlag och sedan måla fram ljuset och bilden igen. Det blir bättre.

Reflektioner

Nu har jag fem bilder som jag trots allt är ganska nöjd med, jag har iallafall kommit en bit på väg att göra en temperamålning. Jag har lärt mig

  • att det finns många recept för att blanda en temperaemulsion
  • att underlaget har stor betydelse
  • att penseln bör vara mjuk och följsam, typ akvarellpensel
  • att man går från det mörka till det ljusa i målningen
foto från ateljen

Solveigs atelje

Jag vill fortsätta utforska temperans möjligheter och komma underfund med vilken äggblandning och underlag som fungerar bäst för mig och vilka motiv som inspirerar mig.

Solveig Lind, Deltagare på Bild- och konstlinjen

 

Publicerat i Bild- och konstlinjen, Elevröst, Kursinnehåll, Löftadalens folkhögskola | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lottas KUA – Porträtt

Bakgrund

När jag tidigare målat porträtt har jag märkt att jag i början av processen fokuserar väldigt mycket på detaljer såsom ögon, näsa och mun. Inte lagt så mycket energi på helheten, mellanrum, ljus och mörker.

Målsättning

Nu ska jag undersöka om jag kan bli skickligare på att friare återge det jag ser. Tänja och utforska mina gränser.

Hur

Innan jag kunde börja måla andras porträtt fick jag en uppmaning av Brita att först göra 10 st. självporträtt, genom att lära känna mina egna drag, kan jag undvika att måla in dem i andras porträtt.

För att hämta inspiration besökte jag Göteborgs konstmuseums utställning med självporträtt.

Två av de konstnärer som inspirerade mig var Sven X:et Erixson 1899-1970 och Folke Persson 1905-1964.

Jag använde mig av olika tekniker till mina självporträtt. Blyerts, tusch, torrpastell och akrylfärg.

Så blev det tillslut dags att börja med andras porträtt. Jag frågade vänner från skolan om jag fick ta foton på dem för att använda till mitt projekt. Tog också äldre bilder från mitt fotogalleri.

foto på lotta och duken

I början – en tom duk

Min tanke var att måla alla porträtten på samma duk (1x1m). Placera ut dem åt olika håll, för om jag  fastnade i detaljer, skulle jag lätt kunna vända på duken och fortsätta med ett annat porträtt.

processmålningar

Lottas process

Jag ville också utforska vilken färgpalett jag trivdes bäst med. Jag provade olika blandningar till olika porträtt, skrev upp vilka färger jag använt på fotot. Kom fram till att det som passade mig bäst var att använda mig av tre primärfärger och blanda de med jordfärger.

Upptäckte också vilken betydelse bakgrundsfärgen hade på olika färgpaletter.

Resultat

Jag har lärt mig:

  • Att börja se helheten och inte bara detaljerna i ett ansikte.
  • Att bakgrundsfärgen spelar stor roll, klokt att använda sig av komplementfärger.
  • Att jag bör använda mig av en begränsad palett.
  • Att det är viktigt att dokumentera, gärna med bilder för att se hur processen utvecklat sig.
  • Att det tar tid

Lotta Olsson, deltagare Bild- och konstlinjen

Publicerat i Bild- och konstlinjen, Elevröst, Löftadalens folkhögskola | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Amandas KUA – Ansökningar och diverse studier

Läsåret här börjar gå mot sitt slut med stormsteg! Till hösten kommer jag att söka vidare och utgångspunkten till mitt konstnärliga utvecklingsarbete (fördjupningsarbete), har varit att göra ansökningar och skapa en portfolio till dessa utbildningar.

När jag väl började med mitt fördjupningsarbete var det mycket jag ville hinna med. Jag hade fyra olika kurser som jag ville göra ansökningar till, något som jag snart förstod var svårt att få tiden att räcka till. Helst av allt vill jag studera vid KV Konstskola kommande läsår. Därför begränsade jag mig så småningom till att framförallt fokusera på att göra studier av verkliga miljöer och människor, något som framhävdes var viktigt i ansökningarna till KV-s kurs konstnärlig grundläggande utbildning (KG).

Efter min första vecka av att känna att jag inte gjorde något som skulle ta mig dit jag ville i KUA-n lossnade det mer och mer. En viktig lärdom har då blivit att jag märker hur viktigt det är att ge mig egna deadlines för att komma dit jag vill, något jag blev mer noggrann med i slutet av KUA-arbetet genom att göra upp egna scheman för dagarna. Jag har också sett till att ge mig själv inspiration genom miljöombyten, åka till platser jag tycker om för lite kravlöst tecknande, musicera och gå på föreläsningar.

Den konstnärliga processen

Jag har under KUA-arbetet lärt mig väldigt mycket om min egen konstnärliga process. Jag har både jobbat snabbt under framförallt krokitillfällen jämfört med bilder under en längre tid. Ett stilleben i A3-format valde jag att ge mig en vecka att aktivt arbeta med, varvat med andra saker. När jag började med den bilden har jag länge tänkt på att jag har haft svårt att få fram olika sorters gråskala. För att få fram fler olika typer av valör och grå toner valde jag att begränsa mig till tre olika hårda blyertspennor. Detta upplevde jag fungerade bra för mig. Jag fotade också min process och kunde aktivt titta på bilden flera gånger. Under tiden som jag arbetade med denna bild har det blivit tydligt att jag har lätt för att bli oaktsam och hård i mina linjedrag om jag inte tar pauser eller ser till att växla arbetsuppgift.

bild på teckning

Amanda – Stilleben

Kroki och att teckna människor blev en väldigt stor del av min KUA. Kombinerat med att jag har deltagit på de öppna krokitillfällen vi har haft på skolan så har jag ett flertal gånger besökt KV-s öppna krokitillfällen. Jag har verkligen lärt mig mycket av att ha igång det såhär aktivt genom att ha tagit mig tid att reflektera kring mina bilder, varit medveten om att göra annorlunda från tillfälle till tillfälle och läst på om anatomi mellan gångerna. I efterhand har jag samtalat med Brita om mina bilder från tillfällena för att se vad jag kan göra annorlunda och vad jag ska fokusera på. Detta är en process som jag vill fortsätta att vistas i, och tänker även nu efter KUA-ns slut fortsätta med mina krokier!

 

/Amanda Bråliden, deltagare Bild- och Konstlinjen

Publicerat i Bild- och konstlinjen, Elevröst, Kursinnehåll, Löftadalens folkhögskola | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Lena Brolin om KUA-arbete kring känslor

Att studera konst på distans

I januari hoppade jag in på Bild&Konstlinjen på distans. I den hittade jag äntligen en kurs som passade mig och min livssituation. Eftersom jag har två barn med särskilda behov är jag i mångt och mycket bunden till hemmet. Dessutom har jag en egen diagnos, bipolär sjukdom, som gör mig extra stress-känslig och mitt mående oförutsägbart. Detta bidrar till att jag inte klarar av att studera på plats, och inte mer än 50% studietakt. Och när mitt största intresse är just det konstnärliga uttrycket hoppade jag högt av glädje när jag fick nys om denna kurs. För att inte tala om när jag blev antagen!

I hela mitt liv har jag använt skapandet, framför allt bilden och skrivandet, för att hantera min kaotiska tillvaro. Ja, många gånger för att över huvud taget hålla näsan ovanför vattenytan. Kreativiteten har alltid varit mitt andningshål och min kraftkälla. Min livsuppehållande syrgastub, skulle man kunna säga. Länge förstod jag inte varför mitt liv såg ut som det gjorde och varför jag inte klarade av saker som andra. Som att behålla ett arbete, fungera i en relation osv. I vissa perioder kunde jag inte sova, vistas utomhus på dagen, titta på TV eller träffa människor. Det enda jag gjorde då var att måla och skriva. På något sätt lugnade det mig. Medan min övriga tillvaro gungade och knakade i fogarna höll målandet och skrivandet mig kvar på jordytan. Inga mediciner, dieter eller naturpreparat hjälpte. Och inga läkare, psykologer eller terapeuter verkade förstå vad det handlade om. Inte förrän jag som fyrtioåring blev skjutsad till psykakuten efter en ”episod” fick jag svaret av en specialistläkare: ”Det råder ingen som helst tvekan om att du har bipolär sjukdom. Märkligt att ingen har upptäckt det tidigare”.

Nu för tiden, med hjälp av mina mediciner och min förståelse för diagnosen, är mitt liv inte lika berg-och-dal-artat. Men skapandet och kreativiteten spelar fortfarande en stor roll. De finns där alltid, som ett skyddsnät jag kan falla ner i när jag tappar greppet om tillvarons trapets. För det gör jag ibland fortfarande. Men jag faller inte från lika hög höjd numer. Och jag tar mig fortare upp igen.

Bild&Konst-kursen har betytt mycket för mig. Äntligen hittade jag, som sagt, något som verkligen passade mig. Här kan jag utveckla mitt skapande med stöd och råd från kunniga personer. Och ändå på mina egna villkor, anpassat efter min livssituation.

KUA-arbetet

I mitt projektarbete har jag valt att kombinera mitt skapande i både bild och skrift med ett annat av mina intressen, nämligen vår känslomässiga natur. Alltså hur våra känslor uppstår, påverkar oss och driver oss framåt i vår utveckling. Det har jag gjort genom att skriva en känslodagbok, i vilken jag varje dag har redogjort för de känslor som varit tongivande under dagen, samt lite om de situationer som de härrört från. Ur detta har jag sen hämtat inspiration till diverse kreativa alster. Det hela ledde till slut till en helt egen utställning i Varberg, vilket från början inte alls var planerat. Tack vare Varbergsföreningen ”Gröna Lådan” fick jag möjlighet att ställa ut i deras garage, vilket de gjort om till ett galleri ; ”Galleri Garage”.

Utställning på Galleri Garage

Avslutar detta blogginlägg med några bilder på mina alster, men också från den kreativa processen bakom dem och från utställningen i Galleri Garage. Skriver några förklarande ord under, om någon är närmare nyfiken…

foto med stege

Lena Brolin – Lek utanför ramen

Börjar med denna bild, där jag som grund använde ett fotografi jag tog på maken. Över detta klättrar små ”gubbar” som jag tillverkade i ståltråd och färgad bomullstråd. Repstegen är gjord av avklippta tändstickor och bomullstråd. Denna bild handlar för mig om lek och kreativitet, om att vara barn och tänka utanför ramarna.

två bilder på skapande och resultat

Lena Brolin – Kyla

Här är en bild på själva processen, och en på de två alster den utmynnade i, från deras plats på utställningen.  Dessa två verk har inslag av många material. Bland annat glaspärlor, kvistar, plast och aluminium. De har sitt ursprung ur en känsla av inre ”kyla”. Framför hänger några laminerade bilder av snökristaller för att förstärka känslan ytterligare.

Lena Brolin – Harmoni

Här till höger syns (lite otydligt…) känslodagboken, som hade sin självklara piedestalupphöjda plats på utställningen. I den kunde vem som helst bäddra och läsa. Vid varje alster fanns ett ark med numrerade citat ur dagboken, så att den som ville kunde slå upp och läsa i den.

På väggen bakom dagboken hänger de två tavlorna på de andra bilderna. De har jag tillverkat i akryl och akvarell med inslag av torkade löv och blomblad. De båda handlar för mig om en känsla av ”harmoni” och ”varande i nuet”.

Lena Brolin – Fart

Detta är en tavla inspirerad av känslor som ”fart”, ”kraft” och ”driv”. Den är gjord i akryl med iblandad sand. Både pärlor och tråd finns också med. För mig känns den som en stor vattenvirvel, och vattenkänslan förstärkte jag med bland annat mussel- och ostronskal (från en strand i Åsa någon knapp kilometer från skolan… 🙂 ), en bit drivved och glaskulor i olika vattennyanser.

Lena Brolin – Kretslopp

Här en tavla i akryl, krita och bomullstråd som handlar om ”kretslopp” och att ”ta klivet vidare”. Bild av både process, alster och utställning. Tavlan symboliserar för mig stegar, vilket också trästegen mot väggen i den högra bilden skvallrar om. Både stegen och mattan, som så lyckosamt gick i samma nyans som tavlan, lånade jag av galleriet.

Lena Brolin – Trassel

Den här hängande, risiga saken har jag gjort av en björkanomali (jag kallar dem för häxkvastar), samt kardborrar och taggiga björnbärskvistar med insektsbon på. Bilden är från utställningen. Nedanför ställde jag en demolerad fågelholk som rasat ner från ett träd. Det tyckte jag förstärkte den känsla av kaos och trassel jag ville åt.

Lena Brolin – Slitningar

Den här tavlan har jag gjort i akryl, färgad bomullstråd och gummiband som spänts kors och tvärs över duken. På utställningen kombinerade jag den med en ”skapelse” av sönderklippta strumpbyxor. (Man tager vad man haver 🙂 Känslan i fråga handlar om slitningar och oförmåga till kommunikation.

Till sist en bild på självaste känslodagboken och en överblicksbild från  utställningen i föreningen Gröna Lådans Galleri Garage. Önskar er alla en härlig fortsättning på våren! Tack för mig!

Utställning på Gröna Lådan i Varberg

Lena Brolin. deltagare på Bild&Konst distanskursen

Lenas blogg: Kärnhuset i Varberg – Lenas företag och blogg.

Publicerat i Bild- och konstlinjen distanskursen, Elevröst | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Hjälpsamma insikter

Ett skapande fritt från behovet av inspiration

Så du har bestämt dig för att, eller överväger, att studera konst. Bra. Detta beslut kanske har kommit med ringande bifall eller stor skepticism från nära och kära. I vilket fall är du här.

Oavsett om du siktar på en karriär av skapande eller om det här är en paus i vardagens bestyr är det ett stort beslut. I de flesta fall (tror jag)  betyder det att du insett att ditt skapande ger mening och utlopp även om det bara är synligt för dig själv och det räcker gott och väl.

Jag personligen har tagit lång tid på mig att ta det här på allvar, att jag skulle duga som konstnär. Jag bestämde mig för att bli tatuerare för ca 1,5 år sedan. Då gjorde jag det första motivet jag blev nöjd med, jag tänkte ”det här kanske kan gå ändå!”. Ett halvår senare sökte jag in till två av Löftadalens distanskurser. Jag kommer ihåg hur konstigt det kändes, efter 10 års arbetande, att jag skulle studera konst på heltid.

Det är enkelt i början. Man går in i skolans värld med entusiasm, det är ju en ny början och man har planer och förväntningar på det okända likväl som en visuell bild på ens annalkande framsteg och tillväxt.

Men, mina kära vänner, vi är konstnärer och eftersom vi ser världen genom en lins av skildring är det lätt att även se sig själv genom förskönande filter och glömma bort att vi är människor. Vad händer när inspirationen och lusten försvinner? Vi ska ju trots allt skapa något ur intet, färg på vit bakgrund, linjer som enbart existerar om ditt huvud visar handen hur den ska röra sig och det kommer inte alltid som rinnande vatten.

Det är svårt att komma till punkten då man inte längre behöver en gnista av inspiration för att skapa. När du kan sätta dig vid ditt skrivbord och helt enkelt bara ”göra” utan att redan från början av tavlan, motivet, designen, skulpturen, broderiet etc etc ha en överväldigande känsla av känslor. Det går, kanske inte alltid, men det går.

Om utbildningen har gett mig något är det stöd och uppmuntran gångerna det tagit emot, drivkraft av att se mina klasskamrater lyckas i sina skapanden och att genom uppgifter hitta sätt att prestera utan lusten att göra det.

Då kanske man kan fråga sig; ”vad är poängen med att skapa konst utan att känna något, utan att ha lust?”. Poängen är att det GER lust. Att skapa något, vad som helst, kommer att driva dig vidare. Något du påbörjat kommer ge dig nya tankar. Allt du testar, även om det blir skit, kommer lära dig något och till slut kommer det ge dig ett kreativt självförtroende, något som är ovärderligt.  Mina lärare har lärt mig att även om mitt projekt blev skit betyder inte det att JAG är skit, den finaste insikten jag fått på åratal. Personen som är svårast att imponera på kommer kanske alltid att vara en själv.

Oroa dig inte; förväntningar kommer inte hålla, planeringen går åt helvete, självkänslan slår i botten men att gå igenom de här stegen är bara till för att lära dig det vackra i att perfektion inte existerar. Du är människa, du är konstnär, du gör fel.

Och tacka fan för det.

Rickie Krekula, Bild- och konstlinjen Distanskursen samt Projektkursen

Rickie på Instagram: https://www.instagram.com/rickie_krekula/

 

Publicerat i Bild- och konstlinjen distanskursen, Elevröst | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Öppet hus 2018 – PopUp utställning och porträtt

Årets öppet hus blev väldigt spännande för Vivi och mig som arbetar med Bild- och konstlinjens alla varianter. I år sammanföll nämligen distansdeltagarnas kursträff med Folkhögskolans Öppet Hus som firade folkhögskolans 150 år.

Vi passade på att lära ut utställningskunskap och porträttmåleri och båda klasserna fick göra sin egen PopUp-utställning som du kan se här på bloggen.

Distanskursen utställning

Distanskursen fick visa sina verk i salen där vår allmänna information fanns. De fick bestämma helt själva hur de ville ha utställningen och den blev mycket uppskattad.

Bild- och konstlinjen som är på skolan har sina egna utställningsväggar och för första gången fick även de göra en utställning helt själva.

Under själva Öppet Hus var alla deltagarna fullt upptagna med att teckna och måla porträtt. Aktivitetsnivån var hög hela dagen och det blev många undersökande bilder på modellen vi hade den dagen.

Mycket händer på en folkhögskola på våren och det är knappt att jag hinner med att berätta. Vi planerar en resa för att måla i och upptäcka Amsterdam, vi redovisar vårens KUA-projekt som du snart får läsa om här på bloggen och vi avslutar med en större utställning mellan den 4 – 14 maj. Jag ska intervjua och anta deltagare till hösten och deltagarna har två gästlärare till att lära av innan terminen avslutas med Friluftsmåleri i maj.

Det är som alltid fantastiskt att få delta i människors utveckling och framtidsdrömmar. De första deltagarna har redan fått besked om att de blivit antagna till önskad utbildning på högre nivå, andra väntar otåligt och kanske lite nervöst på att få höra något. Om du är redo att släppa trygga hörnan och ge dig själv ett år fullt av lärande inom många olika tekniker och material så våga söka till Bild- och konstlinjen 2018-2019. Ansökan stänger den 1 maj och det finns platser kvar!

Brita Wanngård
Kursansvarig

Brita Wanngård, Kursansvarig Bild- och konstlinjen

Publicerat i Bild- och konstlinjen, Bild- och konstlinjen distanskursen, Kursinnehåll, Löftadalens folkhögskola, Öppet hus | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kvinnor i konsten med gästlärare Henric Westlund

Återigen har vi haft Henric som gästlärare på Bild- och konstlinjen, Såhär berättar han om veckan som varit:

En intensiv vecka med modellmåleri. En dags sittande ställning med uppgiften att överdriva färgtoner och en dags stående ställning med uppgiften att undersöka färgtoner i de gråa spektrat.

Fanny målar modell

Modelldagarna hade innan dess inletts genom en övning i modellteckning med kol där samtliga deltagare fick turas om att sitta modell i en och samma ställning och fortsätta teckna på samma bild även då modellen bytts ut.

Det bjöds också på föreläsningar och bildspel om förra årets venedigbiennal med fördjupningar i några av konstnärerna, såsom Sheila Hicks, Mariechen Danz
och Judith Scott. Även Damian Hirst omtalade utställning i Venedig ”Treasures from the wreck of the unbelievable” togs upp.

modellmålning

Grå modell

Vi såg på filmen Speglingar av Sara Broos som handlar om relation med hennes mor, konstnären Karin Broos, och samtalade även om hur kvinnor framställts i konsten (med texter och bilder som underlag, vilka delats ut till deltagarna).

En resa till Varberg hann vi också med. Där såg vi den fantastiska föreställningen Halland Lovestories.

Många fina målningar gjordes och här kommer några av alla de målningar som gjordes.

Henric Westlund, Gästlärare Bild- och konstlinjen Löftadalens folkhögskola

Som alltid är det fantastiskt att få upptäcka hur mycket en vecka med gästlärare kan ge.

Brita Wanngård, Kursansvarig Bild- och konstlinjen

Publicerat i Bild- och konstlinjen, Gästlärare, Kursinnehåll, Löftadalens folkhögskola | Etiketter , , | Lämna en kommentar