Jag har efter en omställning av mitt liv hamnat i en ny vardag där jag försöker samla ihop alla mina gamla och nya erfarenheter. Projektet ”Att vara människa” på Bild-och konstlinjen – Distanskursen har hjälpt mig att komma ytterligare ett steg i att landa i tillvaron.
Processen: Från Rörelse till Utgångspunkt och sedan Oändlighet
Rörelse
Rörelse är för mig det som säger mest om en människa. Kanske främst den fysiska rörelsen i förhållande till rumsligheten men också tankens rörlighet.
Jag började med att skissa på en rörelse i förändring från stillhet till aktivitet som också skulle uttrycka den inre känslan hos en gestalt, från instängdhet till befrielse.
Valde att jobba tredimensionellt med metalltråd som jag tycker ligger nära den tecknade linjens uttryck.
Rörelse – skulptur
Utgångspunkt
Blev osäker på om detta var rätt sätt att jobba så jag började tänka mer utifrån mig personligen. Dels den fast punkten som är så viktig för mig att bygga upp och utgå ifrån. Dels perspektivet som gör att man har något att förhålla sig till. Utan horisonten känner jag mig instängd. Horisonten öppnar upp för oändligheten.
Skissade på en triptyk med en kvinnogestalt, statiskt återkommande i tre olika miljöer. Men innan jag hann utveckla den bildidén mer fortsatte mina funderingar kring ”Att vara människa”.
Utgångspunkt – skiss till triptyk
Oändlighet.
Varje morgon till och från mitt arbete promenerar jag bland en massa stressade människor. Mitt i denna morgonstress har jag hittat ett lugn genom att stanna för röd gubbe. Tar de stunderna som en möjlighet att pausa och landa i mig själv. En människa kan inte leva ensam, vi är alla mer eller mindre beroende av varandra, en del av en enhet. Ett slags lugn infinner sig i detta att vara en del av ett sammanhang där alla är lika värda. En rytm.
Oändlighet – blyertsskiss
För att hitta några skrivna ord om detta så började jag leta bland Thomas Tranströmers dikter och hittade då ”Romanska bågar”.
ROMANSKA BÅGAR
Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
I halvmörkret
Valv gapade bakom valv och ingen överblick
Några ljuslågor fladdradeEn ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen
”Skäms inte för att du är människa, var stolt”
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka
och Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
Resultatet
Utifrån Tranströmers dikt skissade jag på en triptyk som med handledning från vår lärare Brita Wanngård utvecklades till att bli mer abstrakt. Jag har försökt fånga stämningen i Tranströmers dikt.
Triptyken är fortfarande under process men jag känner att den är på väg åt rätt håll. Bilderna är nu gjorda i torrpastell.
Oändlighet – Triptyk i torrpastell
Reflektion
Jag fastnar lätt i detaljerna men tror att dessa måste ibland jobbas igenom innan man kan lämna dem och börja arbeta mer abstrakt. För att spänningen skall behållas i ett verk måste man veta vad man kan släppa, hur kompositionen upplevs och förenklingar kan göras. En process som man inte kan smita ifrån och som tar tid.
Anna Stenkula, Deltagare på Bild-och konstlinjen – Distanskursen
