Eva bloggar om Bild- och konstlinjen på distans

Jag tycker om ensamarbetet på distanskursen. Det ger mig tid till reflektion.

I folkhögskolevärlden ligger inte fokus bara på prestation. Våra underbara lärare, Vivi och Brita, ger tydliga signaler om att det är viktigt att ta hand om sig själv och sina medmänniskor för att kunna utvecklas inom konsten.

Jag har ofta tagit det jag gjort och mig själv på ett för stort allvar. Idag tänker jag annorlunda.

kvinna som står i en atelje

Eva i sin atelje

 

En bra studiemiljö hemma

Eftersom jag i vanliga fall har ett statiskt och fysiskt påfrestande arbete har jag köpt in ett höj- och sänkbart skrivbord och bordsstaffli för att få en bra ergonomi.

Vivi och Brita har tipsat om bra konstmaterial och böcker som ligger framme. Jag har en byrå med korgar fyllda med papper, block, färger och annat bra att ha. På byrån står det burkar fyllda med penslar, målarknivar mm. På väggen hänger en mood board.

Vilken lycka att bara titta in i rummet.

Njuter av stunder

Ibland får jag nypa mig själv för att förstå att jag inte drömmer. Känslan kan komma när jag med en kopp kaffe i handen planerar hur den nya uppgiften ska lösas. Jag har sällan problem med att komma igång med en uppgift. Huvudet är fullt med ideer och förväntningarna är stora.

Lycka är att stå vid staffliet och låta en bild växa fram. Jag är i mina ögon, mina händer och  min fantasi. Allt annat slutar att existera.

Feedback

När det kommer ett mejl där det står att Vivi har lämnat en kommentar, då vet jag att hon har tittat på mitt arbete. Hon skriver noga genomtänkt, inspirerande och ger konkret feedback.

Så kul att få! Varje gång!

Träffarna på skolan ser jag också alltid fram emot, då man får en chans att lära känna varandra, ställa frågor och ha kul ihop. Det är en förutsättning för att samarbetet på google drive ska fungera.

Vi kursare samarbetar också på google-drive. Vi delar ut stjärnor eller önskningar till varandra. Det är en utmaning att ge kommentarer på andras arbete och det värmer att få stöd och hjälp.

Jag testar de goda råd jag får och jobbar vidare med bilden. 

Ibland går det trögt

Men, när är man klar med en bild?

Tänk att det ska vara så svårt att vara nöjd.

Vivi har tipsat mig att lämna bilden ett tag, för att sedan se den med nya ögon. Det behövs oftast bara en kort paus och så ser jag vad jag behöver göra. Ibland måste jag sova på saken.

Vissa gånger bestämmer jag mig för att den är bra eller ger upp pga tidsbrist. Ibland finns inte kunskapen hos mig. Jag behöver öva mer, experimentera, göra om och våga göra fel.

Bilder som jag är nöjd med (teknik, uppdrag):

  • Collage med tuschat papper – Ljus och skugga
  • Akrylmålning, spegla musiken i ett berättande
  • Tuschmålning, mellan uppdrag
  • Akrylmålning, spegla musiken i ett berättande

Framtiden

Innan kursen hade jag haft en paus med målning och teckning sedan jag var tonåring. Nu kommer jag aldrig att sluta teckna och måla. Det är ett fantastisk tidsfördriv.

Eva Saarinen, Bild- och konstlinjen Distanskursen

Om Brita Wanngård

Jag är bildlärare på Löftadalens Folkhögskola. Mitt jobb är att undervisa på Bild- och Konstlinjen.
Det här inlägget postades i Bild- och konstlinjen, Bild- och konstlinjen distanskursen, Elevröst och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *