Hjälpsamma insikter

Ett skapande fritt från behovet av inspiration

Så du har bestämt dig för att, eller överväger, att studera konst. Bra. Detta beslut kanske har kommit med ringande bifall eller stor skepticism från nära och kära. I vilket fall är du här.

Oavsett om du siktar på en karriär av skapande eller om det här är en paus i vardagens bestyr är det ett stort beslut. I de flesta fall (tror jag)  betyder det att du insett att ditt skapande ger mening och utlopp även om det bara är synligt för dig själv och det räcker gott och väl.

Jag personligen har tagit lång tid på mig att ta det här på allvar, att jag skulle duga som konstnär. Jag bestämde mig för att bli tatuerare för ca 1,5 år sedan. Då gjorde jag det första motivet jag blev nöjd med, jag tänkte ”det här kanske kan gå ändå!”. Ett halvår senare sökte jag in till två av Löftadalens distanskurser. Jag kommer ihåg hur konstigt det kändes, efter 10 års arbetande, att jag skulle studera konst på heltid.

Det är enkelt i början. Man går in i skolans värld med entusiasm, det är ju en ny början och man har planer och förväntningar på det okända likväl som en visuell bild på ens annalkande framsteg och tillväxt.

Men, mina kära vänner, vi är konstnärer och eftersom vi ser världen genom en lins av skildring är det lätt att även se sig själv genom förskönande filter och glömma bort att vi är människor. Vad händer när inspirationen och lusten försvinner? Vi ska ju trots allt skapa något ur intet, färg på vit bakgrund, linjer som enbart existerar om ditt huvud visar handen hur den ska röra sig och det kommer inte alltid som rinnande vatten.

Det är svårt att komma till punkten då man inte längre behöver en gnista av inspiration för att skapa. När du kan sätta dig vid ditt skrivbord och helt enkelt bara ”göra” utan att redan från början av tavlan, motivet, designen, skulpturen, broderiet etc etc ha en överväldigande känsla av känslor. Det går, kanske inte alltid, men det går.

Om utbildningen har gett mig något är det stöd och uppmuntran gångerna det tagit emot, drivkraft av att se mina klasskamrater lyckas i sina skapanden och att genom uppgifter hitta sätt att prestera utan lusten att göra det.

Då kanske man kan fråga sig; ”vad är poängen med att skapa konst utan att känna något, utan att ha lust?”. Poängen är att det GER lust. Att skapa något, vad som helst, kommer att driva dig vidare. Något du påbörjat kommer ge dig nya tankar. Allt du testar, även om det blir skit, kommer lära dig något och till slut kommer det ge dig ett kreativt självförtroende, något som är ovärderligt.  Mina lärare har lärt mig att även om mitt projekt blev skit betyder inte det att JAG är skit, den finaste insikten jag fått på åratal. Personen som är svårast att imponera på kommer kanske alltid att vara en själv.

Oroa dig inte; förväntningar kommer inte hålla, planeringen går åt helvete, självkänslan slår i botten men att gå igenom de här stegen är bara till för att lära dig det vackra i att perfektion inte existerar. Du är människa, du är konstnär, du gör fel.

Och tacka fan för det.

Rickie Krekula, Bild- och konstlinjen Distanskursen samt Projektkursen

Rickie på Instagram: https://www.instagram.com/rickie_krekula/

 

Om Brita Wanngård

Jag är bildlärare på Löftadalens Folkhögskola. Mitt jobb är att undervisa på Bild- och Konstlinjen. Jag är en av de i personalen som både twittrar, facebookar och bloggar för skolans räkning!
Det här inlägget postades i Bild- och konstlinjen distanskursen, Elevröst och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *