Jorunns projekt – minnen

Mina minnen är en del av mig. Det man är med om under livet, vilket senare blir till minnen, bidrar till att forma en som människa. Vissa minnen vill man glömma, vissa glömmer man bara och andra minnen vill man verkligen minnas.

Det här textstycket i Tove Janssons bok Det osynliga barnet, inspirerade mig tidigt i processen:

”Hans tankar gled som båten, utan minnen och drömmar, de var som gråa vandrande vågor som inte ens hade lust att komma fram till horisonten”. 

Texten fick mig att tänka på minnen som suddats ut av någon orsak. Kanske på grund av tiden. Min första tanke var därför att gestalta ett minne som suddas ut mer och mer. Jag valde att utgå från ett foto från min barndom, en bild på min lillasyster när hon är i fyraårsåldern. Hon sitter på gräset med ett stort rabarberblad i handen i trädgården hos vår farmor och farfar.

För att förstärka temat minnen valde jag att göra mina tre bilder i gråskala. Jag valde det eftersom svartvita foton symboliserar minnen för mig. Färgerna har glömts bort och man kanske inte ens minns vem personen på fotot i familjealbumet är.

Process

blyertsskisser

blyertsskiss 1

I mina första skisser försöker jag gestalta hur barndomsminnet suddas ut mer och mer, allt efter som. I den första bilden ser man ansiktsuttryck och detaljer. Därefter blir minnet allt suddigare. För att tillslut bli till en gestalt utan karakteristiska kännetecken. Mina första skisser gjorde jag i blyerts, vilket jag först tänkte använda mig av under hela processen.

tre akrylskisser

akrylskiss 2

Men under processen kom jag fram till att akrylfärg var ett lämpligare alternativ. Speciellt för att få fram den utsuddade känslan som jag var ute efter i mina bilder. Idémässigt prövade jag mig även fram under processen. I skisserna ovan är det bara minnet av personen i bilden som suddas ut, men bakgrunden är i princip den samma. Denna idén släppte jag sedan och valde istället att återgå till min ursprungliga idé.

Resultat

färdig triptyk

Ett barndomsminne – akrylmålning

Efter att ha skissat mig fram så blev det alltså tre bilder målade enligt ursprungsidén. Hela barndomsminnet suddas ut mer och mer allt eftersom. Detaljerna och min systers ansiktsuttryck och karaktär suddas ut mer och mer. Bilderna är målade i akrylfärg, med pensel och svamp.

Reflektion

Under processen har det varit lärorikt att måla med akrylfärg. Känner mig mest bekväm med att teckna, så att måla har varit en bra utmaning för mig. Att arbeta med en serie med bilder som tillsammans berättar något tycker jag har varit ett spännande sätt att arbeta på.

En reflektion är att minnen även handlar om att glömma. Ofta förändras ju ett minne under tiden. Vilka var jag där med? Vad hade jag på mig? Och så vidare. Det perspektivet på minnet är också något som hade varit intressant att fördjupa sig inom. Men det får bli en annan gång. Om jag minns.

Jorunn Karlsson, Deltagare på Bild-och konstlinjen -Distanskursen, halvtid

Det här inlägget postades i Bild- och konstlinjen distanskursen, Elevröst och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *