KUA – Hanna Jansson

Ikonografi

Mitt KUA-projekt började som en tanke på mitt (stackars, sorgligt lite använda) digitala ritbord. Det blev alltså ett digitalt projekt, där tekniken var ritplatta och Photoshop, något jag jobbat med förut men kände mig väldigt ringrostig.

Med metoden bestämd; vilket skulle innehållet vara? Lika mycket som jag ville lägga ner tid på att behärska ritplattan och att redigera bilder digitalt, ville jag också fylla projektet med något slags mening. Såklart. Jag började bläddra i konsthistorieböcker fyllda med mer eller mindre kända konstnärer och verk, och sökte vidare på internet.

Mina arbetsredskap

Jag drogs till att vilja berätta en personlig historia genom för mig ganska anonyma, men oundvikligen igenkännbara verk; att göra de till mina egna. Jag ville därefter ”artbestämma” mitt projekt, som fick arbetsbeskrivningen ikoner, eller ikonologi, och kom senare också att handla om ikonografi. Projektet blev ett undersökande av själva de begreppen; vad gör ett verk ”ikoniskt” och kan det handla om en högst personlig symbolik?

Frågor kring plagiat och parafrasering kändes också aktuella; får jag göra så här mot konstnären, mot konsthistorien? Till vilken gräns är ett verk skyddat och när tar allmänhetens anspråk, och konstnärlig frihet att tolka, vid?
Jag löste det genom att i de verk jag valde att återskapa, behålla kompositionen så gott det gick, men byta ut symbolik och budskap till ett mer för mig personligen viktigt.

Jag började praktiskt med att ta referensbilder, på andra i min närhet som jag fick att ställa upp, och mig själv. De var tänkta att passa in i kompositionen av respektive bild.
Det var påfrestande om än nästan terapeutisk att använda sig själv, och projektet tog formen av diskbänksrealism möter morbid humor möter konstnärlig vision. Om nu just det lyckades vet jag inte, men det var en kul och experimentell process.

Jag lade sedan in fotona i Photoshop och ”byggde” bilderna, totalt 8 stycken.
Jag ville använda mig av funktionerna som både ritplattans penna och Photoshops filter erbjöd. Detta dels utav nödvändigheten i att försöka snygga till vissa inte så skarpa referensbilder, och efterhand dels också från ett rent konstnärligt beslut. Jag valde att i vissa fall ”rita över” med penna över referensfotona, för att få fram en målad känsla, och använde mig konsekvent genom alla 8 bilder av en pixlad effekt (för att både dölja onödigheter i referensfotona och att framhäva det viktiga) och ett slags gloria-effekt jag fick fram genom att rita turkosa konturer.

När det kom till att knyta ihop projektet blev jag medveten om hur mycket teknik som går in i slutresultatet. Jag lärde mig hur stor en bild max kunde vara för att datorn inte skulle lagga, vilket också ledde till insikten om att skulle jag jobbat med det professionellt skulle en investering i bra teknik som dator och kamera vara avgörande… Jag var glad för mitt ritbord i alla fall.

Även den undre gränsen för bildstorleken var viktig för att få en så bra utskrift som möjligt. Allt detta, hur kreativitetsdödande det än kändes där och då, var det jag lärde mig mest om i slutändan.

Några exempel på projektet:

Dödskyssen

Efter foto; V-J Day in Times Square, Alfred Eisenstaedt.

Migrän X 2

Efter Frida Kahlos Las dos Fridas”.

Hanna Jansson, Bild- och konstlinjen

Om Brita Wanngård

Jag är bildlärare på Löftadalens Folkhögskola. Mitt jobb är att undervisa på Bild- och Konstlinjen.
Det här inlägget postades i Bild- och konstlinjen, Elevröst, Kursinnehåll, Löftadalens folkhögskola och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *