Lena Brolin om KUA-arbete kring känslor

Att studera konst på distans

I januari hoppade jag in på Bild&Konstlinjen på distans. I den hittade jag äntligen en kurs som passade mig och min livssituation. Eftersom jag har två barn med särskilda behov är jag i mångt och mycket bunden till hemmet. Dessutom har jag en egen diagnos, bipolär sjukdom, som gör mig extra stress-känslig och mitt mående oförutsägbart. Detta bidrar till att jag inte klarar av att studera på plats, och inte mer än 50% studietakt. Och när mitt största intresse är just det konstnärliga uttrycket hoppade jag högt av glädje när jag fick nys om denna kurs. För att inte tala om när jag blev antagen!

I hela mitt liv har jag använt skapandet, framför allt bilden och skrivandet, för att hantera min kaotiska tillvaro. Ja, många gånger för att över huvud taget hålla näsan ovanför vattenytan. Kreativiteten har alltid varit mitt andningshål och min kraftkälla. Min livsuppehållande syrgastub, skulle man kunna säga. Länge förstod jag inte varför mitt liv såg ut som det gjorde och varför jag inte klarade av saker som andra. Som att behålla ett arbete, fungera i en relation osv. I vissa perioder kunde jag inte sova, vistas utomhus på dagen, titta på TV eller träffa människor. Det enda jag gjorde då var att måla och skriva. På något sätt lugnade det mig. Medan min övriga tillvaro gungade och knakade i fogarna höll målandet och skrivandet mig kvar på jordytan. Inga mediciner, dieter eller naturpreparat hjälpte. Och inga läkare, psykologer eller terapeuter verkade förstå vad det handlade om. Inte förrän jag som fyrtioåring blev skjutsad till psykakuten efter en ”episod” fick jag svaret av en specialistläkare: ”Det råder ingen som helst tvekan om att du har bipolär sjukdom. Märkligt att ingen har upptäckt det tidigare”.

Nu för tiden, med hjälp av mina mediciner och min förståelse för diagnosen, är mitt liv inte lika berg-och-dal-artat. Men skapandet och kreativiteten spelar fortfarande en stor roll. De finns där alltid, som ett skyddsnät jag kan falla ner i när jag tappar greppet om tillvarons trapets. För det gör jag ibland fortfarande. Men jag faller inte från lika hög höjd numer. Och jag tar mig fortare upp igen.

Bild&Konst-kursen har betytt mycket för mig. Äntligen hittade jag, som sagt, något som verkligen passade mig. Här kan jag utveckla mitt skapande med stöd och råd från kunniga personer. Och ändå på mina egna villkor, anpassat efter min livssituation.

KUA-arbetet

I mitt projektarbete har jag valt att kombinera mitt skapande i både bild och skrift med ett annat av mina intressen, nämligen vår känslomässiga natur. Alltså hur våra känslor uppstår, påverkar oss och driver oss framåt i vår utveckling. Det har jag gjort genom att skriva en känslodagbok, i vilken jag varje dag har redogjort för de känslor som varit tongivande under dagen, samt lite om de situationer som de härrört från. Ur detta har jag sen hämtat inspiration till diverse kreativa alster. Det hela ledde till slut till en helt egen utställning i Varberg, vilket från början inte alls var planerat. Tack vare Varbergsföreningen ”Gröna Lådan” fick jag möjlighet att ställa ut i deras garage, vilket de gjort om till ett galleri ; ”Galleri Garage”.

Utställning på Galleri Garage

Avslutar detta blogginlägg med några bilder på mina alster, men också från den kreativa processen bakom dem och från utställningen i Galleri Garage. Skriver några förklarande ord under, om någon är närmare nyfiken…

foto med stege

Lena Brolin – Lek utanför ramen

Börjar med denna bild, där jag som grund använde ett fotografi jag tog på maken. Över detta klättrar små ”gubbar” som jag tillverkade i ståltråd och färgad bomullstråd. Repstegen är gjord av avklippta tändstickor och bomullstråd. Denna bild handlar för mig om lek och kreativitet, om att vara barn och tänka utanför ramarna.

två bilder på skapande och resultat

Lena Brolin – Kyla

Här är en bild på själva processen, och en på de två alster den utmynnade i, från deras plats på utställningen.  Dessa två verk har inslag av många material. Bland annat glaspärlor, kvistar, plast och aluminium. De har sitt ursprung ur en känsla av inre ”kyla”. Framför hänger några laminerade bilder av snökristaller för att förstärka känslan ytterligare.

Lena Brolin – Harmoni

Här till höger syns (lite otydligt…) känslodagboken, som hade sin självklara piedestalupphöjda plats på utställningen. I den kunde vem som helst bäddra och läsa. Vid varje alster fanns ett ark med numrerade citat ur dagboken, så att den som ville kunde slå upp och läsa i den.

På väggen bakom dagboken hänger de två tavlorna på de andra bilderna. De har jag tillverkat i akryl och akvarell med inslag av torkade löv och blomblad. De båda handlar för mig om en känsla av ”harmoni” och ”varande i nuet”.

Lena Brolin – Fart

Detta är en tavla inspirerad av känslor som ”fart”, ”kraft” och ”driv”. Den är gjord i akryl med iblandad sand. Både pärlor och tråd finns också med. För mig känns den som en stor vattenvirvel, och vattenkänslan förstärkte jag med bland annat mussel- och ostronskal (från en strand i Åsa någon knapp kilometer från skolan… 🙂 ), en bit drivved och glaskulor i olika vattennyanser.

Lena Brolin – Kretslopp

Här en tavla i akryl, krita och bomullstråd som handlar om ”kretslopp” och att ”ta klivet vidare”. Bild av både process, alster och utställning. Tavlan symboliserar för mig stegar, vilket också trästegen mot väggen i den högra bilden skvallrar om. Både stegen och mattan, som så lyckosamt gick i samma nyans som tavlan, lånade jag av galleriet.

Lena Brolin – Trassel

Den här hängande, risiga saken har jag gjort av en björkanomali (jag kallar dem för häxkvastar), samt kardborrar och taggiga björnbärskvistar med insektsbon på. Bilden är från utställningen. Nedanför ställde jag en demolerad fågelholk som rasat ner från ett träd. Det tyckte jag förstärkte den känsla av kaos och trassel jag ville åt.

Lena Brolin – Slitningar

Den här tavlan har jag gjort i akryl, färgad bomullstråd och gummiband som spänts kors och tvärs över duken. På utställningen kombinerade jag den med en ”skapelse” av sönderklippta strumpbyxor. (Man tager vad man haver 🙂 Känslan i fråga handlar om slitningar och oförmåga till kommunikation.

Till sist en bild på självaste känslodagboken och en överblicksbild från  utställningen i föreningen Gröna Lådans Galleri Garage. Önskar er alla en härlig fortsättning på våren! Tack för mig!

Utställning på Gröna Lådan i Varberg

Lena Brolin. deltagare på Bild&Konst distanskursen

Lenas blogg: Kärnhuset i Varberg – Lenas företag och blogg.

Om Brita Wanngård

Jag är bildlärare på Löftadalens Folkhögskola. Mitt jobb är att undervisa på Bild- och Konstlinjen. Jag är en av de i personalen som både twittrar, facebookar och bloggar för skolans räkning!
Det här inlägget postades i Bild- och konstlinjen distanskursen, Elevröst och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *