Jessicas projekt – Små ögonblick och stora känslor

Att vara människa innebär att uppleva många olika typer av känslor. Det är att få den fantastiska chansen att få vara med om avgörande ögonblick och de verkligt stora känslorna. Ett sådant ögonblick som när ett barn föds.

I mitt projekt ville jag beskriva de omvälvande känslor som uppstår i samband med att man blir förälder. Jag ville gestalta den djupa kärlek och speciella relation som uppstår mellan en mamma och ett litet liv som just kommit till världen. I små ögonblick finns så stora känslor.

Inspiration till projektet ”Små ögonblick och stora känslor”

När jag startade upp med det här projektet så hittade jag den här dikten. Den inspirerade mig under processen  och i skapandet av mina teckningar.

”Din blomsterlätta andning får
ett sömnigt rofyllt ljud.
Mot mina läppar i ditt hår
känns pulsen i din hud.
Som bundes vi ihop igen
av samma blodets ström
och vilade tillsammans än
i samma dunkla dröm.
Därutanför finns världen
dit även du skall gå
men livet håller än en tid
en kupa kring oss två.”

– Friedel Kjell

Jag tog också hjälp av foton när jag gjorde mina skisser. Jag hade först tänkt att skapa målningar i akryl, men ändrade mig sedan. Slutligen bestämde jag mig för att teckna eftersom jag tyckte att det var en teknik som skulle lyfta fram det sköra och ljuva hos barnet på ett fint sätt.

Reflektioner

Under det här projektet har jag lärt mig att bli mer tydlig mot mig själv med vad jag vill säga med min bild för att sedan försöka uttrycka det. Jag har också lärt mig att reflektera kring olika tekniker och att göra medvetna val. Det var också spännande och lärorikt att jobba med två bilder samtidigt i en diptyk.

Jessica Peterson, deltagare på Bild- och konstlinjen, halvtid på distans.

Publicerat i Bild- och konstlinjen distanskursen, Elevröst, Löftadalens folkhögskola | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Annas projekt – Tak över huvudet

Mitt namn är Anna och ägnar just nu ett helt år åt konst och konsthantverk. Ett år fyllt med mening och sammanhang. Jag prövar på och fördjupar. Fyller i kunskapsluckor och nöter grunder. Träffar likasinnade och oliksinnade. Pluggar från arbetsrummet på lantstället, från en fåtölj på favvocaféet, från staffliet i ateljén eller var helst det passar bäst för stunden.

Eget projekt på temat ”Att vara människa”

I det här projektet ville jag utforska behovet av att skapa, viljan att ha det egna skapandet som sitt jobb och behovet av frihet. Och hur man förhåller sig till sina egna och andras synpunkter kring allt detta. Vad vinner respektive riskerar man om man gör det man vill/inte vill? Samhället/familjen/man själv?

Förarbete

Jag började med att skriva ner mina egna tankar kring ämnet. Sedan bläddrade jag i böcker och letade efter artiklar på nätet som kunde hjälpa mig vidare i tankearbetet.

Utforskandet av ämnet resulterade i att jag ville gestalta ”tomheten i att följa andras vilja hur man ska leva sitt liv”. Jag valde att måla bilder på uppgivna rum. Rum där livet inte riktigt levs, men där det mest basala finns, som tak över huvudet.

blyertsskiss på tak till triptyk

Små skisser, blyerts

Jag tänker att det finns ett starkt behov hos de flesta av oss av något mer. Kanske bara ett vackert hem. Det räcker inte med enbart tak över huvudet i förlängningen. Att vara människa inbegriper så mycket mer. Vi kan sitta i våra rum, mätta och torra, men om det sedan begränsar oss så blir ju alltihop lite poänglöst. Eller inte. Vi lider ju i alla fall inte fysisk nöd då. Eller gör vi det?

Genomförandet

Materialet jag hade valt inför detta projekt var oljepastell. Den första bilden tog förhållandevis lång tid att göra, hade svårt att få till färgerna och uttrycket jag var ute efter. De två sista bilderna gick mycket snabbare. Dels för att jag fick tänka att de bara skulle bli ”bra nog” på grund av tidsbegränsningen, dels för att jag redan hade satt tonen för uttryck och färger i första bilden.

Resultatet

Jag gillar hur de tre bilderna blev tillsammans. Att de förstärker varandra. Jag skulle kunna tänka mig att testa att göra bilderna i ett annat material också, kanske blyerts för att få dom riktigt avskalade.

oljepastellmålningar triptyk

Tak över huvudet
eller att tiga still i tomma rum

Vad jag lärde mig

Jag blev påmind om att man ofta kör fast någonstans i processen, men att det också ofta vänder och går lättare igen om man bara jobbar på. Att låta bilden (och hjärnan) få vila över natten kan dessutom vara väldigt hjälpsamt.

Det var också spännande att arbeta med en triptyk i åtanke och få fundera kring vad det innebär att jobba med en serie bilder.

Anna Johansson, Deltagare på Bild- och konstlinjen – Distanskursen

Publicerat i Bild- och konstlinjen distanskursen, Elevröst, Löftadalens folkhögskola | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Solveigs projekt – Genom livet

Genom livet – projekt Att vara människa

Att vara människa är för mig livet och jag har kallat mitt projekt för Genom livet.

Vi leker som barn och skapar våra första kontakter. Vi kanske drabbas av våra första konflikter men också glädjen av en bästa kompis. Lekfullheten behöver vi ta med oss in i vuxenlivet så att vi inte tar allt så allvarligt.

Lekfullhet-skiss till målning-blyerts

Lekfullhet-skiss till målning-akvarell

Gemenskap och tillit är viktiga ingredienser under vuxenlivet. Att göra saker tillsammans binder oss människor samman och skapar glädje. Att känna sig behövd och att kunna hjälpa en annan människa ger oss tillfredsställelse och glädje. Naturen hjälper oss att känna harmoni, en skogspromenad tillsammans är guld värd.

Gemenskap-skiss till målning-blyerts

I senare delen av yrkeslivet och under ålderdomen har människan funnit sin inre kompass. Personligheten har blivit tydligare och man bryr sig inte så mycket om vad andra tycker. Man har hittat ett inre lugn och känner sig tillfreds.

Förnöjsam-skiss till målning-tempera

Inspirationen till bilderna har jag hittat i mitt barndoms fotoalbum. Fotona beskriver det som jag känner inombords när jag tänker på hur det är att vara människa genom livet. För att gestalta denna känslan gjorde jag först små akvareller där jag trevade mig fram till vilka kulörer jag ville ha och var ljus och mörker finns.

Eftersom jag ville måla de slutliga bilderna i tempera jobbade jag vidare med att teckna bilderna i större format och med tydliga fält så jag skulle veta var jag skulle lägga de olika färgfälten. Just nu arbetar jag vidare med bland annat bakgrunder. Processen fortsätter vidare tills jag blir nöjd.

De tre bilderna kommer att presenteras som en triptyk där färg och form hjälper till att hålla dem samman.

Genom livet- skiss till triptyk -tempera

Reflektioner

Det jag har lärt mig är att förarbetet är mycket viktigt. Det gäller att veta tydligt vad jag vill gestalta och hur jag vill göra det. Det handlar också om att det tar tid och att det är viktigt att prova sig fram innan man är säker på hur hur det slutgiltiga resultatet ska gestaltas.

En dikt av Tomas Tranströmer får sammanfatta mina bilder.

Minnena ser mig
En junimorgon då det är för tidigt
att vakna och för sent att somna om.

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kameleonter.

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.

Solveig Lind, Deltagare på Bild- och konstlinjen – Distanskursen

Publicerat i Löftadalens folkhögskola | Lämna en kommentar

Hanna – Att ta för givet…

Hanna – Att ta för givet…

Det här är mitt projekt, Att ta saker för givet, som jag arbetat med under de tilldelade projektveckorna.

Det finns så mycket som går att lägga in i värdet av att vara människa. Det finns också så mycket basala saker i att vara människa som tas för givet. En sådan sak som vår förmåga att röra på oss, att kunna förflytta sig från en plats till en annan eller att kunna greppa någonting med sina händer. Vad händer när det tas ifrån oss? Vad händer när ens rörelseförmåga försvinner eller att smärta gör en oförmögen att röra sig? Vad händer då en inte längre kan vrida sin kropp och uppleva vad som finns runt omkring? Går det att relatera till hur det skulle vara och vad det skulle innebära eller är det först då en upplever det som det går att förstå.

Process

Animationerna är gjorda i stop motion i Adobe Premier och består av 15-20 bilder, 9×9 cm, vardera. Bilderna är målade i akvarell och sedan skannade.

Text, inspiration:

Det knakar till, du vänder dig om
Det är som om
Bitar av dig inte vill sitta kvar
Men de är vad du har
Det som är du vill inte hållas samman
Men vad gör det om en faller isär
Du är ju kvar här
Det knakar till och armen ligger kvar en bit bort
Ska du ta hand om det fort?
Det kan nog vänta en minut
Det tar nog slut
Du vänder dig om igen
Du tar det sen
Det som är du vill inte hållas samman
Men vad gör det om en faller isär

Du är ju kvar här

 

Publicerat i Bild- och konstlinjen distanskursen, Elevröst | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Jorunns projekt – minnen

Mina minnen är en del av mig. Det man är med om under livet, vilket senare blir till minnen, bidrar till att forma en som människa. Vissa minnen vill man glömma, vissa glömmer man bara och andra minnen vill man verkligen minnas.

Det här textstycket i Tove Janssons bok Det osynliga barnet, inspirerade mig tidigt i processen:

”Hans tankar gled som båten, utan minnen och drömmar, de var som gråa vandrande vågor som inte ens hade lust att komma fram till horisonten”. 

Texten fick mig att tänka på minnen som suddats ut av någon orsak. Kanske på grund av tiden. Min första tanke var därför att gestalta ett minne som suddas ut mer och mer. Jag valde att utgå från ett foto från min barndom, en bild på min lillasyster när hon är i fyraårsåldern. Hon sitter på gräset med ett stort rabarberblad i handen i trädgården hos vår farmor och farfar.

För att förstärka temat minnen valde jag att göra mina tre bilder i gråskala. Jag valde det eftersom svartvita foton symboliserar minnen för mig. Färgerna har glömts bort och man kanske inte ens minns vem personen på fotot i familjealbumet är.

Process

blyertsskisser

blyertsskiss 1

I mina första skisser försöker jag gestalta hur barndomsminnet suddas ut mer och mer, allt efter som. I den första bilden ser man ansiktsuttryck och detaljer. Därefter blir minnet allt suddigare. För att tillslut bli till en gestalt utan karakteristiska kännetecken. Mina första skisser gjorde jag i blyerts, vilket jag först tänkte använda mig av under hela processen.

tre akrylskisser

akrylskiss 2

Men under processen kom jag fram till att akrylfärg var ett lämpligare alternativ. Speciellt för att få fram den utsuddade känslan som jag var ute efter i mina bilder. Idémässigt prövade jag mig även fram under processen. I skisserna ovan är det bara minnet av personen i bilden som suddas ut, men bakgrunden är i princip den samma. Denna idén släppte jag sedan och valde istället att återgå till min ursprungliga idé.

Resultat

färdig triptyk

Ett barndomsminne – akrylmålning

Efter att ha skissat mig fram så blev det alltså tre bilder målade enligt ursprungsidén. Hela barndomsminnet suddas ut mer och mer allt eftersom. Detaljerna och min systers ansiktsuttryck och karaktär suddas ut mer och mer. Bilderna är målade i akrylfärg, med pensel och svamp.

Reflektion

Under processen har det varit lärorikt att måla med akrylfärg. Känner mig mest bekväm med att teckna, så att måla har varit en bra utmaning för mig. Att arbeta med en serie med bilder som tillsammans berättar något tycker jag har varit ett spännande sätt att arbeta på.

En reflektion är att minnen även handlar om att glömma. Ofta förändras ju ett minne under tiden. Vilka var jag där med? Vad hade jag på mig? Och så vidare. Det perspektivet på minnet är också något som hade varit intressant att fördjupa sig inom. Men det får bli en annan gång. Om jag minns.

Jorunn Karlsson, Deltagare på Bild-och konstlinjen -Distanskursen, halvtid

Publicerat i Bild- och konstlinjen distanskursen, Elevröst | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sofias projekt – Människans inre sökande

Jag heter Sofia Lindblom och är bosatt i Skåne. Jag använder bildskapandet som ett uttryck för tankar om livet.

I mitt projekt vill jag gestalta Människans inre sökande där sökandet är en illusion. Vilket innebär att vi inte behöver söka, utan vi är redan ”hemma” från födseln.

Teknik och förberedelse

Jag har valt oljepastellkritor. En teknik som är ganska ny för mig.

Jag letade först efter texter, dikter som berörde mig. Jag gick på olika utställningar. Där letade jag upp tavlor och skulpturer med temat sökande. Jag letade fram gamla skisser och skapade nya.

Jag la ut alla mina skisser och även andra bilder som hörde ihop i tre olika grupper. Till varje grupp hade jag även olika texter. Den första gruppen handlar om barnets sökande efter vem det är och varför hen är här.

Till denna grupp hade jag valt Nils Ferlins dikt ”Du barfotabarn i livet”. Därför att för mig skildrar den just vilsenhet över att inte förstå och veta vem man är. I ursprungsskissen hade jag bestämt mig för ett barn som sitter i skogen och kommunicerar med en duva. I den färdiga målningen ändrade jag barnets utseende och målade dit en uggla istället. Där ugglan speglar barnets visdom som barnet bär inom sig.

Nästa grupp handlar om människans sökande efter kärlek. Här funderade jag först på vad kärlek är för mig. Jag valde att fokusera på självkärlek. Det är ingen självklarhet för alla det kan vara både härligt och så svårt att älska sig själv.

Jag hade flera olika texter om kärlek. Det var svårt att hitta rätt bild som uttryckte det jag ville förmedla. Jag ville få med en gravid kvinna och ljuset. I den första bilden var det en enhörning som representerade ljuset. Jag ville ha en mer jordnära stil så det fick bli en gravid kvinna som sitter vid en öppen eld istället. Där elden ger kraften att se sanningen att du är alltid i kärlek. Den gravida kvinnan representerar kärleksfröet.

Den tredje gruppen handlar om människans sökande efter frid. Här hade jag en akrylteckning som jag målat tidigare men som jag tyckte passade in. Texten jag valde handlar om transformationen där döden inte är slutet utan början på något nytt. Jag valde att måla en äldre kvinna som ligger i sin säng. Hon har en fjäril på handen som står för transformation.

Människans inre sökande. Oljepastellteckning

Utmaningar och lärdomar

Tekniken med pastellkritorna var svår att använda för att få fram det jag ville.

Perspektivet blev en utmaning ibland. Hur de olika föremålen förhåller sig till varandra i storlek. Även ljusförhållanden vid olika tider på dygnet och hur ljuset speglas på föremål.

Jag märkte att det var lätt att bli filosofisk kring temat. Ibland blev det en utmaning att inte fastna i känslorna.

Det jag lärde mig var olika oljepastell-tekniker. Hur färgerna kan skapa djup och perspektiv i bilden. Hur viktigt det är att undersöka verkligheten för att se hur saker ser ut. Samt vikten av att tillåta sig själv att ha tiden att skapa  och undersöka genom flera olika skisser.

Sofia-Lindblom, Deltagare på Bild och konstlinjen-distanskursen

Publicerat i Bild- och konstlinjen distanskursen, Elevröst | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Noras projekt – Att sakna en mormor

Jag heter Nora och går Bild och Konst heltid på distans, här är mitt projekt jag jobbade med under temaveckorna ”Att vara människa”.

Att sakna en mormor.

De fly så snart, de ljusa morgonstunder;
Då livets vårdag milt emot oss ler.
De fly så snart, men lär oss att därunder;
Akta på den nåd som livet ger.
Tack Mormor, för alla ljusa stunder.

konstbild i akvarell

Mormor 1 – Akvarell och tusch

Min mormor hade nästan alltid på sig en stickad vit kofta med grå katter när jag hälsade på. Det var min mormor som fick mig att älska mariekex och svartvinbärssaft, smultron på strå och frasiga våfflor med drottninggrädde. Långsamma dagar i lusthuset och den prunkande rosenbusken på baksidan i trädgården.

Hon gav mig ljuvliga sommardagar i ekan på Sundbornsån, stora buketter liljekonvalj och anekdoter från hennes år i USA. Hon lärde mig att kaffe är godast i tunna koppar, att knäckebröd ska finnas till alla måltider och att en för all del inte får bli kall om fötterna.

Det finns mycket som kommer påminna mig om mormor.
Vi var väldigt lika och delade på känslor av ångest och oro, men med sitt mod visade mormor mig hur man är stark inför den ängslan som bara finns inom en.

Med mormor, dog en del av mig. Men i mig, lever en del av henne kvar.

Mormor 2 – Akvarell och tusch

konstbild i akvarell

Mormor 3 – Akvarell och tusch

I mitt projekt har jag valt att fokusera på det plagg som jag så starkt förknippar med henne, koftan med katterna, och genom den undersöka känslan i det vi lämnar efter oss när vi dör. De tre bilderna behandlar tre olika tidpunkter i slutet av en människas liv, i livet, i sjukdom och efter bortgången.

Det är som att en bit av min mormors själ sitter kvar i koftan, även efter hennes död. 
I bilderna har jag tagit inspiration från fotografier jag tog under hennes sista år och använt mig av tusch och akvarell.

Projektprocess

Jag började med att göra en tankekarta och sedan göra skisser i kol med inspiration från foton. Sedan skissade jag i akryl, och började på målningar i akryl, men fick inte fram det resultat jag ville så då ändrade jag i min plan ganska sent i processen.

Jag fick idén att hålla det enkelt med linjer i tusch och dova toner i akvarell, så då testade jag det och blev mer nöjd. Jag lärde mig att det är svårt att lära sig en ny teknik (i mitt fall akryl) på så kort tid som två veckor, samtidigt som man ska skapa till ett projekt.

kolteckning

Första skissen i kol

 

akrylmålning

Första idén, bild i akryl

 

Nora Tysklind, Deltagare på Bild-och konstlinjen- Distanskursen.
Min egen webbplats: https://www.aklejafotografi.se/

Publicerat i Bild- och konstlinjen distanskursen, Elevröst, Löftadalens folkhögskola | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Cerefies projekt – Ensam i samhörighet

Jag är Cerefie Byrge, studerar på Bild- och konstlinjen på distans på halvfart. Har hållit på med konst i snart fyra år. När jag fann konsten så hittade jag något i mig själv, det något var att få vara i fred, kompromisslöst, andas, njuta, känna ett flöde. Liksom flödet med penseln eller pennan, att det bara händer något, så lätt och så flytande.

Det är så fantastiskt att vara i processen, ena stunden är jag lugn, andra stunden frustrerad över att jag inte kan, tillbaka till att jag ser att jag har lärt mig något, att jag plötsligt kan få fram det jag vill.

Utgångspunkt processen

Det första jag tänkte på av temat ”Att vara människa” var Vardag. Jag skissade bilder utifrån min vardag, hur det är att vara förälder, konstnär, musiker, brödjobb, sambo osv. Tanken fortsatte vidare, jag kom fram till att motsatser skulle vara spännande att jobba med.

Jag bestämde mig för att utgå från orden:

Sammanhang – samhörighet – gemenskap / Isolering – avskildhet – ensamhet – utanförskap.

Utifrån dom orden valde jag ensamhet, samhörighet och gemenskap och skrev texten;

”Tänk dom stunder då jag väljer att vara ensam.
När tankarna får sväva fritt och jag inte längre är på samma plats.
När jag tillåter mig själv att vara på pass närvarande att jag blir ensam.
Ensam i samhörighet och gemenskap.”

Foto på bilen Livet

Livet i akvarell

Foto på bilden Kvinnor

Kvinnor i akvarell

Foto på bilden Lekplats

Lekplats i akvarell

Så, hur gick processen till?

Jag började med att skissa streck-kroppar och olika vardagssituationer ur mitt liv, från det valde jag ut några specifika och utvecklade dom. Jag skissade thumbnails, små bilder för att kunna skissa fram snabbt.

Snart kände jag att jag kunde välja ut tre bilder, med hjälp av texten ovan.
Jag valde ut tre primärfärger i akvarell – Indanthrene blue, Raw sienna och red ochre. Gjorde en färgcirkel och testade även vad för typ av bakgrund jag ville ha i bilden, vart ljuset skulle komma ifrån osv. Till bakgrunden målade jag vått på vått för jag ville att färgerna skulle flyta in i varandra och dessutom så tror jag inte att jag har målat på det sättet innan.

Foto på processen

Processbild

Reflektion

Jag gillar samhörigheterna i bilderna, att dom flyter ihop till en helhet men trots det har sin egen historia. Jag vet inte om jag är färdig med dom än, eller om jag kommer fortsätta arbeta med dom. Kanske testar att göra bilderna i något annat typ av material, akryl eller olja, testa att måla dom på en större yta, vi får se!

Lärde jag mig något?

Självklart! Både om teknik och mig själv som konstnär. Det är spännande att se hur det går att planera en bild i huvudet och få ut den på papper. Leta i sin hjärnbank efter olika typer av kroppspositioner, hur ser det ut om ljuset kommer från ett håll eller ett annat.

Jag har också lärt mig hur roligt det kan vara att utgå endast från tre färger och vad du kan gestalta med bara tre färger.

Cerefie Byrge, Deltagare på bild- och konstlinjen – Distanskursen

Publicerat i Bild- och konstlinjen distanskursen, Elevröst | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Projektperiod: Vara människa

Under ett par tre veckor har deltagarna på Bild- och konstlinjen Distanskursen fått arbeta i ett kort projekt kring temat ”Vara människa”.

Den här veckan kommer alla deltagare att redovisa sitt projekt så nu kommer du att få se hur olika det kan vara under en projektperiod på distanskursen.

Uppgiften var att på något sätt berätta om hur det är att vara människa. Man fick välja material och eftersom uppdraget var att göra en serie bilder som hänger ihop har de flesta gjort antingen en Diptyk eller en Triptyk, det vill säga en serie på två eller tre bilder.

Till bilderna skulle en text höra till. Det kunde vara ord, musik, poesi eller något annat. Texten skulle vara så pass viktig att den tillför det lilla extra till bilderna – och såklart visas tillsammans.

Här kommer du nu få se en mängd olika projektredovisningar och uttryck!

Mycket nöje!

foto på lärare

Brita Wanngård
Kursansvarig

Brita Wanngård, Kursansvarig Bild- och konstlinjen Distanskursen

Publicerat i Bild- och konstlinjen distanskursen, Kursinnehåll | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Gästlärare på distanskursen ht 2018

Hösten är på väg och deltagarna på Bild- och konstlinjen, distanskursen, håller nu på att avsluta de första veckorna med skisstekniker, färglära och akvarellmåleri. Som alltid är det spännande att se varje deltagares utveckling och redan inneboende kunskap som får en chans att blomma på utbildningen.

I år har vi en gästlärare som heter Benny Gryphon och som jag presenterar några av deltagarna på linjen vill jag även visa bilder från den vecka som Benny undervisade. Uppgiften var att illustrera en bit text från Richard Adams bok ”Den långa flykten” och bilder från denna vecka och veckan innan visas här nedanför:

 

Brita Wanngård, lärare på Bild- och konstlinjens distanskurs.

Publicerat i Bild- och konstlinjen distanskursen, Kursinnehåll, Löftadalens folkhögskola | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar