Solveigs projekt – Genom livet

Genom livet – projekt Att vara människa

Att vara människa är för mig livet och jag har kallat mitt projekt för Genom livet.

Vi leker som barn och skapar våra första kontakter. Vi kanske drabbas av våra första konflikter men också glädjen av en bästa kompis. Lekfullheten behöver vi ta med oss in i vuxenlivet så att vi inte tar allt så allvarligt.

Lekfullhet-skiss till målning-blyerts

Lekfullhet-skiss till målning-akvarell

Gemenskap och tillit är viktiga ingredienser under vuxenlivet. Att göra saker tillsammans binder oss människor samman och skapar glädje. Att känna sig behövd och att kunna hjälpa en annan människa ger oss tillfredsställelse och glädje. Naturen hjälper oss att känna harmoni, en skogspromenad tillsammans är guld värd.

Gemenskap-skiss till målning-blyerts

I senare delen av yrkeslivet och under ålderdomen har människan funnit sin inre kompass. Personligheten har blivit tydligare och man bryr sig inte så mycket om vad andra tycker. Man har hittat ett inre lugn och känner sig tillfreds.

Förnöjsam-skiss till målning-tempera

Inspirationen till bilderna har jag hittat i mitt barndoms fotoalbum. Fotona beskriver det som jag känner inombords när jag tänker på hur det är att vara människa genom livet. För att gestalta denna känslan gjorde jag först små akvareller där jag trevade mig fram till vilka kulörer jag ville ha och var ljus och mörker finns.

Eftersom jag ville måla de slutliga bilderna i tempera jobbade jag vidare med att teckna bilderna i större format och med tydliga fält så jag skulle veta var jag skulle lägga de olika färgfälten. Just nu arbetar jag vidare med bland annat bakgrunder. Processen fortsätter vidare tills jag blir nöjd.

De tre bilderna kommer att presenteras som en triptyk där färg och form hjälper till att hålla dem samman.

Genom livet- skiss till triptyk -tempera

Reflektioner

Det jag har lärt mig är att förarbetet är mycket viktigt. Det gäller att veta tydligt vad jag vill gestalta och hur jag vill göra det. Det handlar också om att det tar tid och att det är viktigt att prova sig fram innan man är säker på hur hur det slutgiltiga resultatet ska gestaltas.

En dikt av Tomas Tranströmer får sammanfatta mina bilder.

Minnena ser mig
En junimorgon då det är för tidigt
att vakna och för sent att somna om.

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kameleonter.

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.

Solveig Lind, Deltagare på Bild- och konstlinjen – Distanskursen

Det här inlägget postades i Löftadalens folkhögskola. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *