Malins projekt: Barn av längtan – Född till frihet.

Jag heter Malin och arbetar som lärare. Största delen av mitt liv har skrivandet och dans varit min stora passion. Att måla är däremot något ganska nytt för mig.

Att gå en konstkurs innebär att utmana sig själv att måla på ett lite annat sätt än vad man kanske är van vid. Tidigare har jag mest målat intuitivt, dvs utan att planera i förväg vad det ska bli. På kursen har jag börjat lära mig nyttan att tänka och planera i förväg.

Att planera

När vi fick temat till det här projektet funderade jag länge på vad det är att vara människa. Det är ju en stor fråga. Till sist kom jag fram till att vi människor ständigt längtar. Framför allt bär vi på någon sorts existentiell längtan, efter ett bättre liv, här i jordelivet eller kanske efter döden. Detta ville jag skildra. Texten till bilderna skulle vara ”Av längtan född”.  Jag ville visa människor som på olika sätt gav uttryck för någon sorts längtan. Jag ville att blickar och armar riktades åt olika håll för att visa hur vi sällan är nöjda med det vi har. Min tanke var att allt skulle se lite diffust ut, och målas med bara rött, gult och blått, samt vitt och svart. Först fuskade jag och gjorde bara enkla skisser där jag laborerade med komposition.

Skiss till triptyk - barn av längtan, född till frihet

Skiss till triptyk

Att förverkliga sin idé

Jag valde att måla med akryl. När jag började måla gjorde jag det utan att ha någon tanke om valörer, bara kulörer. Med hjälp av min lärare tvingades jag tänka till om hur jag hade tänkt det, men jag hade svårt att få till skissen så där diffust som jag tänkte mig. Till nästa gång ska jag bli bättre på att redan i skisstadiet experimentera med olika sätt att få fram vad jag vill.

Triptyk i akryl - Barn av längtan - född till frihet

Barn av Längtan – Född till frihet, akryl.

Det var nytt för mig att måla en triptyk. En sak som min lärare hjälpt mig att förstå är att jag måste veta vad som är viktigast i varje bild. Samtidigt är det helheten som avgör om det är lagom med ljus och mörka valörer. Under arbetets gång har jag ändrat en del av det jag hade i ursprungsskissen.

Det var skönt att bilden talade till mig och fick mig att göra förbättringar.  Stegen blev ett träd och kvinnan längst till höger i ett stort svart ”hål” fick synas endast som en vag figur i himlen. Det var när jag målade den nakna kvinnan i lila som en ny tanke växte fram. Vi människor, trots vår längtan efter något annat, är födda till frihet. Frihet att leva livet här och nu. Som vi vill. Då ändrade jag texten till ”Barn av längtan. Född till frihet.”.

Vad har jag lärt mig om processen?

Det jag har lärt mig av det här är att det är bra att tänka igenom arbetet ordentligt i förväg, men att man ändå kan vara fri att ändra efter hand.

Malin Eriksson, Deltagare på Bild- och konstlinjen på distans

Gunillas projektarbete: Unika människor

Jag har förmånen att ha blivit fritidsnjutare och har då fått tid att ägna mig åt att måla och gå kurser. Titeln på det här projektet passade mig, då jag under mina yrkes-verksamma år har arbetat med barn och ungdomar.

Utgångspunkt projektarbetet

Utgångspunkten för mitt projekt är ett uttalande av Björn Ranelid och årets motto för musikhjälpen.

Björn Ranelid:

Det finns bara ett unikt exemplar av varje människa, så vi måste ta hand om varandra. Kram till Er alla unika människor

Musikhjälpen :

Alla har rätt att funka olika.

Processen

Eftersom uppgiften var att vi skulle göra en serie bilder gjorde jag en triptyk. Det kändes naturligt, då min utgångspunkt innehåller 3 tydliga delar. Jag gjorde några snabba skisser och sedan började jag måla.

Jag grundade 3 dukar med akryl i olika färger och sedan målade jag med 3 färger och vitt, Burnt sienna, yellow ochra och Cyan primaire (Daler Rowney  System 3).

Bilderna

Varje människa är unik.

bild på kvinnohuvud - unik

Varje människa är unik

Alla har rätt att funka olika.

Bild på pojke som cyklar

Alla har rätt att funka olika

Hen på cykeln, som stegrar sig, får symbolisera en protest mot alla krav som ställs på oss människor.

Vi måste ta hand om varandra.

bild på grupp av unika människor

Vi måste ta hand om varandra

Reflektioner kring arbetet:

När den slutliga idén slog rot gick arbetet framåt. Jag famlade i början med en annan idé, som tog tid från det slutliga arbetet. Att jobba med en begränsad palett är kul men samtidigt utmanande. Jag tycker att det är svårt att arbeta i akryl när det blir många små detaljer. Kanske skulle jag ha valt ett större format.

Temat ´´Vara människa´´ väcker många tankar och många spännande frågeställningar, som vi alla unika människor har olika svar på.

Gunilla Sandberg:  Deltagare på Bild- och konstlinjen – Distanskursen

Lottas projekt – Relationer

En av mina drömmar i livet har varit att få utveckla mitt skapande. För två år sedan hittade jag Bild och konstlinjen på Löftadalens folkhögskola. Efter lite tvekan, kan jag verkligen, är jag för gammal.. så tog jag beslutet att söka. Det blev ett fantastiskt år med mycket glädje, utmaningar, utveckling, nya tekniker och inte minst många nya vänner!

När läsåret närmade sig sitt slut kände jag att jag inte var klar! Bestämde mig för att söka till Bild- och konstlinjen på Distans. På detta sättet får jag en chans att fortsätta utvecklas och på samma gång få in mitt skapande i min vardag.

Nu har snart höstterminen passerat och vi arbetar med projektet ”Att vara människa”

Min process har sett ut så här

Jag började med att göra en brainstorming. För varje ide som dök upp gjorde jag tre små skisser som skulle hänga ihop, som en triptyk. Dessa gjorde jag med tusch och kritor på golvpapp.

Första skisserna

Jag kom fram till att för mig handlar det om Relationer i livet. Relationen till dig själv, till din familj, vänner osv. skapar möjligheter till att vara människa.

Därefter valde jag tre foton ur mitt galleri och bestämde mig för att måla in mig själv på nästan samma sätt i alla tre bilderna för att få fram en röd tråd.

Nästa steg blev att måla med gouache på golvpapp. Nu ville jag se hur jag kunde förenkla bilderna och vilken palett jag ville använda.

Skisser i gouache

Valde sen att måla med akrylfärg på akvarellpapper, fortfarande som skisser. Började med pensel, men kände att bilderna inte blev som jag önskade. Bytte till palettkniv istället och märkte då att mitt måleri blev friare och på så sätt mer intressant.

Fortsatte sen med akrylfärg fast på duk, men körde fast! Jag insåg då att de bilder som jag  kände mest för var de jag gjort  på akvarellpapper. Det blev därför dessa jag tillslut använde. Kanske fortsätter jag med dukarna i ett senare tillfälle.

Resultat tema Relationer

Jag letat efter citat för att förtydliga vad jag ville säga med bilderna. Sökte efter ord som Kärlek, Vänskap och Självkännedom, fastnade för tre Nalle Puh citat som säger allt!

målning kring ordet relationer: två människor nära

”Hur stavar man till kärlek? Du stavar inte till det, du känner det!”

målning till temat relationer: kompisar bredvid varndra

”Goda vänner kan göra allt tillsammans, men bara de bästa vänner kan göra ingenting tillsammans!”

målning till temat relationer: att vara med sig själv

”Du är modigare än du vet, starkare än du tror och klokare än du förstår!”

Reflektion

Under processen har jag lärt mig att jag skapar mer intressanta bilder när jag tänker att de bara ska vara skisser. Antagligen för att jag då avslutar i tid! Passar mig också bra att skissa många av samma fast i olika tekniker.

Jag har frågat personer i min omgivning vad dom anser ”Att vara människa” är och det har lett till flera spännande samtal. Det är nyttigt att ibland stanna upp och fundera på vad som är viktigt i livet!

Lotta Olsson

Deltagare på Bild- och konstlinjen Distans.

 

Jorunns projekt – minnen

Mina minnen är en del av mig. Det man är med om under livet, vilket senare blir till minnen, bidrar till att forma en som människa. Vissa minnen vill man glömma, vissa glömmer man bara och andra minnen vill man verkligen minnas.

Det här textstycket i Tove Janssons bok Det osynliga barnet, inspirerade mig tidigt i processen:

”Hans tankar gled som båten, utan minnen och drömmar, de var som gråa vandrande vågor som inte ens hade lust att komma fram till horisonten”. 

Texten fick mig att tänka på minnen som suddats ut av någon orsak. Kanske på grund av tiden. Min första tanke var därför att gestalta ett minne som suddas ut mer och mer. Jag valde att utgå från ett foto från min barndom, en bild på min lillasyster när hon är i fyraårsåldern. Hon sitter på gräset med ett stort rabarberblad i handen i trädgården hos vår farmor och farfar.

För att förstärka temat minnen valde jag att göra mina tre bilder i gråskala. Jag valde det eftersom svartvita foton symboliserar minnen för mig. Färgerna har glömts bort och man kanske inte ens minns vem personen på fotot i familjealbumet är.

Process

blyertsskisser

blyertsskiss 1

I mina första skisser försöker jag gestalta hur barndomsminnet suddas ut mer och mer, allt efter som. I den första bilden ser man ansiktsuttryck och detaljer. Därefter blir minnet allt suddigare. För att tillslut bli till en gestalt utan karakteristiska kännetecken. Mina första skisser gjorde jag i blyerts, vilket jag först tänkte använda mig av under hela processen.

tre akrylskisser

akrylskiss 2

Men under processen kom jag fram till att akrylfärg var ett lämpligare alternativ. Speciellt för att få fram den utsuddade känslan som jag var ute efter i mina bilder. Idémässigt prövade jag mig även fram under processen. I skisserna ovan är det bara minnet av personen i bilden som suddas ut, men bakgrunden är i princip den samma. Denna idén släppte jag sedan och valde istället att återgå till min ursprungliga idé.

Resultat

färdig triptyk

Ett barndomsminne – akrylmålning

Efter att ha skissat mig fram så blev det alltså tre bilder målade enligt ursprungsidén. Hela barndomsminnet suddas ut mer och mer allt eftersom. Detaljerna och min systers ansiktsuttryck och karaktär suddas ut mer och mer. Bilderna är målade i akrylfärg, med pensel och svamp.

Reflektion

Under processen har det varit lärorikt att måla med akrylfärg. Känner mig mest bekväm med att teckna, så att måla har varit en bra utmaning för mig. Att arbeta med en serie med bilder som tillsammans berättar något tycker jag har varit ett spännande sätt att arbeta på.

En reflektion är att minnen även handlar om att glömma. Ofta förändras ju ett minne under tiden. Vilka var jag där med? Vad hade jag på mig? Och så vidare. Det perspektivet på minnet är också något som hade varit intressant att fördjupa sig inom. Men det får bli en annan gång. Om jag minns.

Jorunn Karlsson, Deltagare på Bild-och konstlinjen -Distanskursen, halvtid

Sofias projekt – Människans inre sökande

Jag heter Sofia Lindblom och är bosatt i Skåne. Jag använder bildskapandet som ett uttryck för tankar om livet.

I mitt projekt vill jag gestalta Människans inre sökande där sökandet är en illusion. Vilket innebär att vi inte behöver söka, utan vi är redan ”hemma” från födseln.

Teknik och förberedelse

Jag har valt oljepastellkritor. En teknik som är ganska ny för mig.

Jag letade först efter texter, dikter som berörde mig. Jag gick på olika utställningar. Där letade jag upp tavlor och skulpturer med temat sökande. Jag letade fram gamla skisser och skapade nya.

Jag la ut alla mina skisser och även andra bilder som hörde ihop i tre olika grupper. Till varje grupp hade jag även olika texter. Den första gruppen handlar om barnets sökande efter vem det är och varför hen är här.

Till denna grupp hade jag valt Nils Ferlins dikt ”Du barfotabarn i livet”. Därför att för mig skildrar den just vilsenhet över att inte förstå och veta vem man är. I ursprungsskissen hade jag bestämt mig för ett barn som sitter i skogen och kommunicerar med en duva. I den färdiga målningen ändrade jag barnets utseende och målade dit en uggla istället. Där ugglan speglar barnets visdom som barnet bär inom sig.

Nästa grupp handlar om människans sökande efter kärlek. Här funderade jag först på vad kärlek är för mig. Jag valde att fokusera på självkärlek. Det är ingen självklarhet för alla det kan vara både härligt och så svårt att älska sig själv.

Jag hade flera olika texter om kärlek. Det var svårt att hitta rätt bild som uttryckte det jag ville förmedla. Jag ville få med en gravid kvinna och ljuset. I den första bilden var det en enhörning som representerade ljuset. Jag ville ha en mer jordnära stil så det fick bli en gravid kvinna som sitter vid en öppen eld istället. Där elden ger kraften att se sanningen att du är alltid i kärlek. Den gravida kvinnan representerar kärleksfröet.

Den tredje gruppen handlar om människans sökande efter frid. Här hade jag en akrylteckning som jag målat tidigare men som jag tyckte passade in. Texten jag valde handlar om transformationen där döden inte är slutet utan början på något nytt. Jag valde att måla en äldre kvinna som ligger i sin säng. Hon har en fjäril på handen som står för transformation.

Människans inre sökande. Oljepastellteckning

Utmaningar och lärdomar

Tekniken med pastellkritorna var svår att använda för att få fram det jag ville.

Perspektivet blev en utmaning ibland. Hur de olika föremålen förhåller sig till varandra i storlek. Även ljusförhållanden vid olika tider på dygnet och hur ljuset speglas på föremål.

Jag märkte att det var lätt att bli filosofisk kring temat. Ibland blev det en utmaning att inte fastna i känslorna.

Det jag lärde mig var olika oljepastell-tekniker. Hur färgerna kan skapa djup och perspektiv i bilden. Hur viktigt det är att undersöka verkligheten för att se hur saker ser ut. Samt vikten av att tillåta sig själv att ha tiden att skapa  och undersöka genom flera olika skisser.

Sofia-Lindblom, Deltagare på Bild och konstlinjen-distanskursen