Katyan Barraza Merino – Ett läskigt men värdefullt steg att ta

Så länge jag kan minnas har skapandet och konsten följt mig genom livet. Jag sökte till olika konstutbildningar direkt efter gymnasiet men kom inte in, trots mitt stora självförtroende/ego och skapliga portfolio, och satte skapandet och drömmen på paus. Efter det har jag läst olika kurser vid sidan av andra studier och jobb men inte vågat satsa helhjärtat på konsten förrän nu.  Men konsten hade en plan.

Katyan i köksateljén

I början av 2019 riskerade jag att bli av med min anställning på grund av en stor omorganisering. Jag började förbereda mig på det värsta och letade alternativ, sökte olika utbildningar och jobb. Det var då jag hittade till Löftadalens folkhögskolan och bild- och konstlinjen. Jag sökte till distanskursen eftersom jag ville och behövde göra något helt annat en period och försöka mig på att läsa en längre konstkurs. Efter en del uppmuntran från bl. a min käresta sökte jag och fick en plats. Oändlig lycka!

Egen tid – både skönt och utmanande

Det bästa och roligaste hittills i utbildningen har varit att få planera mina dagar och tider och inte vara bunden till en plats eller ett av någon annan bestämda schema. Roligast har också varit att få tid till att skapa och utvecklas men också lära mig och testa olika tekniker som akryl, akvarell och tryck.

Stilla längtan – Blandteknik akvarell och oljepastell av Katyan Barraza Merino

Utmaningen, för en (oftast) socialt beroende själ som jag, har varit att inte ha ett socialt sammanhang att gå till varje dag, som ett arbete eller utbildning på plats. Men där har våra måndagsträffar, handledning med lärare och konstkompis-samtal fyllt funktionen och behovet. Har också insett att jag trivs med och börjat uppskatta tiden jag har för mig själv och kommer fortsätta med detta även efter utbildningen.

Sist med inte minst har det varit roligt med våra helgträffar på folkhögskolan där vi fått möjlighet att lära känna varandra, platsen, utbyta kunskaper och erfarenheter men också en hel del skratt och samtal om konst och det som känns viktigt i livet och tillvaron.

Min konst och nästa steg

Det som varit ett återkommande inslag i min konst har varit färger, oftast oljepastellkritor. Den här tekniken fick jag chansen att fördjupa mig mer i under KUA-perioden (konstnärligt utvecklingsarbete) vi haft nu under våren. (Klicka på bilderna för att se dem större.)

Efter utbildningen hoppas jag hitta ett sammanhang där jag kan fortsätta med konsten på hel eller deltid. Jag skulle vilja ha min egen ateljé eller sammanhang där jag kan få tid till skapande själv och tillsammans med andra rastlösa och samhällsengagerade själar.

Funderar du på att gå denna eller någon annan kurs, men osäker på att ta steget? Tänk att det värsta som kan hända är att du får en ny erfarenhet och nya insikter om dig själv. Sök och fortsätt skapa oavsett!

Mer om min konst och om mig hittar du på:

Katyan Barraza Merino, deltagare på Bild- och Konstlinjen – Distanskursen 2019 –  2020.

Annas projekt – Tak över huvudet

Mitt namn är Anna och ägnar just nu ett helt år åt konst och konsthantverk. Ett år fyllt med mening och sammanhang. Jag prövar på och fördjupar. Fyller i kunskapsluckor och nöter grunder. Träffar likasinnade och oliksinnade. Pluggar från arbetsrummet på lantstället, från en fåtölj på favvocaféet, från staffliet i ateljén eller var helst det passar bäst för stunden.

Eget projekt på temat ”Att vara människa”

I det här projektet ville jag utforska behovet av att skapa, viljan att ha det egna skapandet som sitt jobb och behovet av frihet. Och hur man förhåller sig till sina egna och andras synpunkter kring allt detta. Vad vinner respektive riskerar man om man gör det man vill/inte vill? Samhället/familjen/man själv?

Förarbete

Jag började med att skriva ner mina egna tankar kring ämnet. Sedan bläddrade jag i böcker och letade efter artiklar på nätet som kunde hjälpa mig vidare i tankearbetet.

Utforskandet av ämnet resulterade i att jag ville gestalta ”tomheten i att följa andras vilja hur man ska leva sitt liv”. Jag valde att måla bilder på uppgivna rum. Rum där livet inte riktigt levs, men där det mest basala finns, som tak över huvudet.

blyertsskiss på tak till triptyk

Små skisser, blyerts

Jag tänker att det finns ett starkt behov hos de flesta av oss av något mer. Kanske bara ett vackert hem. Det räcker inte med enbart tak över huvudet i förlängningen. Att vara människa inbegriper så mycket mer. Vi kan sitta i våra rum, mätta och torra, men om det sedan begränsar oss så blir ju alltihop lite poänglöst. Eller inte. Vi lider ju i alla fall inte fysisk nöd då. Eller gör vi det?

Genomförandet

Materialet jag hade valt inför detta projekt var oljepastell. Den första bilden tog förhållandevis lång tid att göra, hade svårt att få till färgerna och uttrycket jag var ute efter. De två sista bilderna gick mycket snabbare. Dels för att jag fick tänka att de bara skulle bli ”bra nog” på grund av tidsbegränsningen, dels för att jag redan hade satt tonen för uttryck och färger i första bilden.

Resultatet

Jag gillar hur de tre bilderna blev tillsammans. Att de förstärker varandra. Jag skulle kunna tänka mig att testa att göra bilderna i ett annat material också, kanske blyerts för att få dom riktigt avskalade.

oljepastellmålningar triptyk

Tak över huvudet
eller att tiga still i tomma rum

Vad jag lärde mig

Jag blev påmind om att man ofta kör fast någonstans i processen, men att det också ofta vänder och går lättare igen om man bara jobbar på. Att låta bilden (och hjärnan) få vila över natten kan dessutom vara väldigt hjälpsamt.

Det var också spännande att arbeta med en triptyk i åtanke och få fundera kring vad det innebär att jobba med en serie bilder.

Anna Johansson, Deltagare på Bild- och konstlinjen – Distanskursen

Rörelse, rytm, tid, och rum med Ina Jansson

De tidigare 2 veckorna har vi haft temat; rörelse, rytm, tid och rum. Man kan välja att arbeta med att få in rörelse i sin bild på det sättet som jag har valt arbetat med min bild – illustrera att former i bilden rör på sig men det kan också handla om hur man leder ögat runt i en bild genom väl utplacerade färgfält.

 

 

 

Jag placerade horisontlinjen högt upp i bilden för att få mer harmoni i det här stående formatet och jag ville arbeta med någon form av cirkelrörelse så på så vis kom jag fram till idén med fåglarna. För att få en tydlig känsla av djup använde jag mig av fåglarna och gjorde dem gradvis mindre för att ge idén av att de försvinner bakom vegetationen i bakgrunden. Här har jag även arbetet mycket med gräset för att uppbringa känslan av böljande åkrar eftersom jag hade Van Gogh’s målningar och Adam Barton’s verk Tinas World i huvudet den dagen.