Linda Fagrelius – En ruta i taget

Mitt namn är Linda Fagrelius och jag har pluggat konst i c:a 5 år. Jag hoppas en dag kunna bli en serietecknare och concept artist. Jag har alltid använt min konst som ett sätt att lätta min vardag och finna motivation att fortsätta kämpa. Att teckna gör mig både gladare och lugnare.

foto på deltagare

Linda Fagrelius framför datorn

Varför jag valde utbildningen

Jag valde att fortsätta studera på Löftadalens Folkhögskola distanskurs efter att ha levt på skolan i ett år. Jag ville kunna pussla ihop min konst med min vardag. Mitt största intresse har alltid varit serier främst med inriktning på manga.

Nu kanske du undrar varför då jag sökte in till en konstlinje som denna? Jo, jag har länge haft en vana att endast måla det jag vill och för det mesta måla samma sak. Med denna utbildningen har jag kunnat utmana mig själv med att göra det som jag inte gjort förut och att inte längre vara rädd för att pröva nya saker.

Utmaningar

Min största utmaning har varit motivation. Jag hade förhoppningar om att allt skulle lösa sig och allt kommer vara jättebra. Men så blir det sällan. Jag slutade aldrig måla men det var svårt att efter en ansträngande dag på jobbet komma hem och fortsätta kämpa med uppgifter från utbildningen eller finna energi när “life happens” Jag kände under perioder att jag varken har tid eller lust att göra något. Skolan var väldigt förstående och jobbade med mig så vi kunde hitta en bra balans med vad jag kände att jag hann med. Efter ett tag lyckades vi komma på en strategi som fungerade.

Att ta feedback i skrift är inte heller alltid det enklaste. Det tar ett lite tag att förstå varandras skriftspråk och till en början var det enkelt för mig att se feedback som kritik trots att det inte var menat så från min lärare. Man har ett (eller fler om man behöver) samtal varje vecka där man kan prata med sin lärare ansikte mot ansikte. Detta tyckte jag var mest givande.

Galleri

Kontakt

Du hittar mig bland annat på:

Instagram: @littlemissartqueen

Linda Fagrelius, Deltagare på Bild och Konst Distans 18/19

Markus Lindholm på distanskursen

Vem är jag

Jag heter Markus Lindholm och har tidigare jobbat som soldat och gruppchef. Ett yrke som fostrade värdefulla egenskaper så som viljestyrka, problemlösning och arbetsmoral. Yrket lämnade dock väldigt lite tid tillövers för min riktiga passion, det kreativa skapandet. Därför valde jag att lämna livet som soldat och helhjärtat arbeta som illustratör.

Jag har arbetat med ett flertal längre projekt så som barnböcker, samt varit med som lärare och utbildat. Utöver det har jag arbetat mycket med illustrationer och att hjälpa andra visualisera sina drömmar och förverkliga deras idéer.

Min ateljé, Jag i min ateljé efter 22 timmars tecknande

Varför studera på distans

Jag valde att studera på Löftadalens folkhögskola distanskurs för bild och konst helt enkelt därför att det passade mig bra. Jag hade väldigt få möjligheter att flytta runt i Sverige för att göra några studier och min atelje har jag redan i hemmet med all utrustning jag behöver.

Utmaningar under utbildningen

För mig var den riktiga utmaning att arbeta med akvarell och akryl då jag tidigare endast arbetat med digitala illustrationer. Det har dock varit väldigt lärorikt och givit mig nya metoder att arbeta med i den digitala världen vilket har varit väldigt värdefullt.

Astronaut, Studie om kroppen i rörelse

Pastisch av Van Gogh, självporträtt

Expressionism, Studie i att uttrycka sig i färg

Du kan hitta mig på

https://www.facebook.com/AartWolf/

http://aartwolf.se/

Markus Lindholm, Deltagare på Bild- och konstlinjen – Distanskursen

Lindas Projekt – Serier – Paul Björk

Projekt och idé

Under vecka 43-45 har alla deltagare arbetat med varsitt projekt.
Jag valde att arbeta med att göra en serie. Jag och ett par vänner under sommaren hade bildat en grupp där vi designa karaktärer ihop. En karaktär som jag skapade var en liten pyssling vid namn Paul Björk. Han levde i en övergiven sommarstuga någonstans i en skog. Han har varit ensam så länge att han har börjat prata med objekt. Han har gett dem egna personligheter och är fullt övertygad att dessa saker lever. Han bestämmer sig en dag för att skriva ett brev där han letar efter en vän.

Format

Jag ville gå fullt ut och utmana mig själv så mycket det gick. Jag ville göra en serie i ett format där man måste scrolla ner (dra ner) för att fortsätta läsa istället för att byta blad. T.ex WebToons och Tapas använder sig av detta format.

Process

Från början hade jag tänkt göra tre sidor. En sida för varje vecka men efter att skissat upp den första sidan och insåg att den blev runt 30 rutor lång så bestämde jag mig för att göra en sida. Sedan var det tänkt att jag skulle göra en grov skiss traditionellt men det blev att jag gjorde alla rutor traditionellt för att sedan ta kort på dem och föra in dem i datorn.Där gjorde jag linjeart och färglade. Jag rekommenderar inte att göra det på det här sättet.

Skiss till projekt Serier - Paul Björk

Skiss till projekt Serier – Paul Björk

Jag är inte jätteförtjust att måla digitalt men min idé om upplägget skulle inte fungera traditionellt. Men detta visade sig vara mer komplicerat än väntat. Inte själva målandet utan teknologin.

Teknologi krig

Jag hade tänkt mig från början att använda mig av SAI men de har en gräns på max 10 000 pixlar. Min sida var 1000×30 000 pixlar så vi fick byta till Photoshop. Detta var ett helt nytt program för mig. Sedan bestämde min dator för att förneka min sittplats existens ett antal gånger. Programmet kraschade ett antal gånger och gjorde min fil korrupt så att jag fick börja om. Efter det funderade jag på att kasta ut datorn och ritplattan genom fönstret. Men efter mycket möda och stort besvär tog jag mig igenom det.

Exempel på rutor

Här är det slutgiltiga resultatet av början på sidan. Paul har början skriva sitt brev och berättar om sig själv och sin familj. Här får man följa hans process. Man brukar skicka bilder med brev men eftersom han inte har en kamera så har han målat bilderna själv.

Exempel av serier sidan i Projekt Serier - Paul Björk

Exempel av serier sidan i Projekt Serier – Paul Björk

Sakerna runt omkring är vad han tänker på eller berättar om. Fotstegen är en riktlinje i hans process och en riktlinje för läsarna. De går sedan över till vanliga rutor.

Tre rutor från den färdiga serier i Projekt Serier - Paul Björk

Tre rutor från den färdiga serier i Projekt Serier – Paul Björk

Här är ett lite ut klipp från längre ner på sidan. Här pratar Paul med solen medan han håller på att släcka ett ljuset han använt för att skriva sitt brev. Jag lät skuggan gå utanför rutan efter som jag tyckte det såg mycket coolt ut. “Mellan-rutan” mellan de två större bilderna är till för att lyfta fram en rörelse. I vanliga serier finns det en häftig effekt där man lyfter fram en rörelse genom att göra massa små streck runt omkring den för att göra den mer dramatisk. Det fanns ingen sådan effekt inlagd i Photoshop så jag fick göra min egen.

Resultat

Jag blev mycket imponerad över resultatet. Jag är mest imponerad över att jag hann klart med allt. Jag har förbättrat mina kunskaper i digital konst och i serie-skapande. Men för mig är det viktigaste att jag bevisade för mig själv att jag kunde ge 110% på något och det gav tillbaka mig min passion. Den här sidan är en prolog till historien om Paul så jag får se om jag fortsätter utveckla berättelsen eller om jag lämnar det här. Har inte bestämt mig än.

Hela sidan kommer läggas ut här https://www.deviantart.com/time2fantasize den 12/11 – 2018.

Linda Fagrelius Bild och konstlinjen Distanskursen

Markus projekt – Vad formar en människa

Vem är jag

Jag heter Markus Lindholm och har i åtta år arbetat som soldat innan jag valde att börja fokusera på min passion och konst. Jag jobbar främst med digital konst, och använder mig av en ritskärm och programmet Photoshop.

Gestaltning

I mitt projekt ville jag fokusera på två av de viktigaste aspekterna som formar en, inte bara som konstnär men även som människa. Dessa två aspekter är ihärdighet och passion. Två lika viktiga delar, som ibland måste växla av varandra för att man skall lyckas här i livet.

Det är någonting som gällt för mig oavsett vad jag velat fokusera på.

Metod

Jag har först jobbat med enkla snabba skisser för att arbeta fram ett koncept för mina två bilder till diptyken. Jag brukar föredra att arbeta med skisser innan jag börjar jobba digitalt. Detta för att jobba snabbare och enklare utan att involvera för mycket, så som färg och valörer.

Blyerts skiss vad formar en människa

Skiss till vad formar en människa

Därefter målade jag bilderna digitalt med hjälp av min ritskärm och programmet Photoshop. För de slutliga bilderna försökte jag arbeta mycket med digitala tekniker som skall efterlikna mer traditionellt målande.

I vanliga fall brukar jag arbeta med en annan metod som tenderar att få en mer ”förfinad” känsla. Vilket ofta resulterar i bilder som känns väldig släta och digitala, och därmed ganska uttryckslösa.

Digital bild i photoshop vad formar en människa

Koncept bild vad formar en människa

Resultat

Jag valde att göra två bilder där vardera bild skulle illustrera de två aspekterna. Mannen till vänster symboliserar ”ihärdigheten” som rastlöst ångar på och sakta går upp i rök. En känsla många kanske kan känna igen sig. Trots oavsett hur hårt man jobbar så finns det alltid mer att göra och man bränner ut sig.

Kvinnan till höger symboliserar passionen. Tanken här var att det skulle antydas att det är hennes livskraft som blöder ur henne för att föda ihärdigheten att kämpa vidare. Ihärdigheten förångas då mer, vilket resulterar i mer rök som hotar att kväva passionen. Vilket inte är långt från sanningen hur det fungerar i verkligheten. Oavsett hur mycket vi brinner för nånting, så kan det begrava oss i arbete och hota med att släcka den brinnande passion vi har för det.

Detta symboliserar mycket hur de två aspekterna fungerar, om vi inte hade passion för det vi gör hur då skulle vi orka vara ihärdiga att kämpa på trots de svårigheter som vi möter. Samtidigt, utan ihärdighet hade vi aldrig klarat av att göra de saker vi brinner för.

Lärdom

Den viktigaste lärdomen, arbeta enklare. Jag har en tendens att tappa mycket av helheten när jag arbetar med mina vanliga metoder. Med tendenser att arbeta allt för mycket på detaljer. Att jobba enklare gör det även automatiskt att man jobbar snabbare. Resultatet blir då att man klarar av att göra mer med mindre, och man lättar sin egna arbetsbörda.

 

Markus Lindholm, Deltagare på Bild- och konstlinjen – Distanskursen

Hemsida: http://www.aartwolf.se/ 

KUA – Hanna Jansson

Ikonografi

Mitt KUA-projekt började som en tanke på mitt (stackars, sorgligt lite använda) digitala ritbord. Det blev alltså ett digitalt projekt, där tekniken var ritplatta och Photoshop, något jag jobbat med förut men kände mig väldigt ringrostig.

Med metoden bestämd; vilket skulle innehållet vara? Lika mycket som jag ville lägga ner tid på att behärska ritplattan och att redigera bilder digitalt, ville jag också fylla projektet med något slags mening. Såklart. Jag började bläddra i konsthistorieböcker fyllda med mer eller mindre kända konstnärer och verk, och sökte vidare på internet.

Mina arbetsredskap

Jag drogs till att vilja berätta en personlig historia genom för mig ganska anonyma, men oundvikligen igenkännbara verk; att göra de till mina egna. Jag ville därefter ”artbestämma” mitt projekt, som fick arbetsbeskrivningen ikoner, eller ikonologi, och kom senare också att handla om ikonografi. Projektet blev ett undersökande av själva de begreppen; vad gör ett verk ”ikoniskt” och kan det handla om en högst personlig symbolik?

Frågor kring plagiat och parafrasering kändes också aktuella; får jag göra så här mot konstnären, mot konsthistorien? Till vilken gräns är ett verk skyddat och när tar allmänhetens anspråk, och konstnärlig frihet att tolka, vid?
Jag löste det genom att i de verk jag valde att återskapa, behålla kompositionen så gott det gick, men byta ut symbolik och budskap till ett mer för mig personligen viktigt.

Jag började praktiskt med att ta referensbilder, på andra i min närhet som jag fick att ställa upp, och mig själv. De var tänkta att passa in i kompositionen av respektive bild.
Det var påfrestande om än nästan terapeutisk att använda sig själv, och projektet tog formen av diskbänksrealism möter morbid humor möter konstnärlig vision. Om nu just det lyckades vet jag inte, men det var en kul och experimentell process.

Jag lade sedan in fotona i Photoshop och ”byggde” bilderna, totalt 8 stycken.
Jag ville använda mig av funktionerna som både ritplattans penna och Photoshops filter erbjöd. Detta dels utav nödvändigheten i att försöka snygga till vissa inte så skarpa referensbilder, och efterhand dels också från ett rent konstnärligt beslut. Jag valde att i vissa fall ”rita över” med penna över referensfotona, för att få fram en målad känsla, och använde mig konsekvent genom alla 8 bilder av en pixlad effekt (för att både dölja onödigheter i referensfotona och att framhäva det viktiga) och ett slags gloria-effekt jag fick fram genom att rita turkosa konturer.

När det kom till att knyta ihop projektet blev jag medveten om hur mycket teknik som går in i slutresultatet. Jag lärde mig hur stor en bild max kunde vara för att datorn inte skulle lagga, vilket också ledde till insikten om att skulle jag jobbat med det professionellt skulle en investering i bra teknik som dator och kamera vara avgörande… Jag var glad för mitt ritbord i alla fall.

Även den undre gränsen för bildstorleken var viktig för att få en så bra utskrift som möjligt. Allt detta, hur kreativitetsdödande det än kändes där och då, var det jag lärde mig mest om i slutändan.

Några exempel på projektet:

Dödskyssen

Efter foto; V-J Day in Times Square, Alfred Eisenstaedt.

Migrän X 2

Efter Frida Kahlos Las dos Fridas”.

Hanna Jansson, Bild- och konstlinjen