Ulrika Sövig – Mitt kreativa år

Jag är mitt i livet och kände att det var dags att bryta invanda mönster och göra något annorlunda. Därför sökte jag mig till Löftadalens folkhögskola. Att studera på distans passar mig alldeles utmärkt, då kunde jag fortsätta att jobba 50% och plugga resten av tiden.

foto på Ulrika

Ulrika i ateljen

Insikter

Det roligaste under året har varit alla utmanade och varierande uppgifter. Jag har fått en massa nya insikter och lärt mig otroligt mycket. Bland annat har jag förstått hur viktigt det är att börja med att skissa upp många olika små bilder av det motiv som jag vill måla. Det är inte alltid den första kompositionen som jag får i mitt huvud som är den bästa.

Sen har jag också tyckt det varit otroligt intressant att se på olika kända konstnärers bilder. Att riktigt gå in i djupet på deras konstverk och försöka se hur de har gjort sina penseldrag och se vilka färgnyanser de har använt. Det har fått mig att förstå hur viktigt det är med en bra komposition i en bild och att det även spelar stor roll vilka färgnyanser man använder.

Utmaningar

Jag har haft många utmaningar under året i och med att jag är nybörjare på det här med att måla. En av dom har varit att få till olika färgnyanser i mina bilder. Det har också varit en utmaning att hitta en bra studietaktik. Att förstå att den kreativa processen är något som händer inuti och som måste få ta både tid och plats.

Höstprojektet

Under höstterminen hade vi ett projekt på tre veckor där vi skulle skapa en sittyta av återbruksmaterial. Det gillade jag! Jag gjorde en pall av gamla böcker som jag är nöjd med och kan använda. (Klicka på miniatyrbilderna för att se stora bilder.)

Expressivt måleri

En annan uppgift som vi fått var att måla expressivt; Två stämningar – två kompositioner, utifrån den inre skogen. Detta blev en stor utmaning för mig, det var så många olika komponenter att hålla reda på och det tog en veckas intensivt målande för att nå ett resultat. Då hade jag lånat en idé till motivet från en annan konstnär (Rachel Williams, Dalen nedanför i boken Akvarell färglära av Ray Smith) och så valde jag att göra samma motiv två gånger i olika färger för att skapa de två stämningar – sorg och glädje- som jag valt.

Konstnärligt utvecklingsarbete – KUA

Nu under våren har vi jobbat med ett valfritt projekt. Jag har arbetat utifrån temat ”Änglarna dansar in” och skapat änglar i trä. Det är alltid intressant att följa en idé från skiss till verklighet. Det jag lärt mig är att det inte går spikrakt som på en motorväg, utan att det oftare är en snårig stig som tar en med på en spännande upptäcktsfärd och oavsett resultatet har jag fått mycket erfarenhet under resans gång.

Ulrika Sövig, Deltagare på Bild- och konstlinjen – Distanskursen 2019-2020

Jorunn – bildkonst och arkitektur

Under det här året har jag utforskat de två konstformerna som jag tycker om allra mest – bildkonst och arkitektur. Jag har läst konstlinjen på halvtid parallellt med mina arkitekturstudier. Jag bor i Göteborg i en liten lägenhet, så jag brukar duka upp mina paletter vid köksbordet. Det är inte optimalt, men det har fungerat bra ändå. Däremot skulle jag gärna vilja ha en arbetshörna där penslar och papper kan ligga framme, så det är något att rekommendera.

Jag vid min temporära arbetshörna – köksbordet

Varför konstlinjen på distans?

Mina två utbildningar, konstlinjen och arkitekturprogrammet, har kompletterat varandra på ett bra sätt och det har varit ett väldigt innehållsrikt och utvecklande läsår för mig. Men att läsa två utbildningar parallellt har även varit en utmaning tidsmässigt.

Jag sökte till Bild- och konstlinjen på distans eftersom jag ville bygga på min arkitektutbildning med fler konstnärliga kunskaper. På min fritid har jag alltid målat och tecknat, så att söka konstlinjen var även ett sätt för mig att utveckla mitt intresse. Jag ville bland annat lära mig mer om färglära, komposition och att uttrycka stämningar i bild. Det är något jag har fått lära mig mer om och undersöka på olika sätt under läsåret.

Vad har varit roligast?

Det roligaste med Bild- och konstlinjen tycker jag har varit att få prova på många olika tekniker och sätt att uttrycka sig på. Jag har till exempel vågat använda mer färg och större penseldrag i mina bilder under kursen än vad jag gjort tidigare. Sammanfattningsvis har det varit ett mycket inspirerande år!

Här är flera gouachemålningar som jag har målat under vårterminens projektveckor. I mitt projekt har jag tolkat skogens rumsligheter i bild.

Galleri – klicka på bilderna

Jorunn Karlsson, Deltagare på Bild- och konstlinjen – Distanskursen

Inte trodde jag att det skulle vara så kul!

foto på anki i sin ateljeAtt gå den här 1-åriga konstutbildningen har varit så mycket roligare än jag nånsin kunde tro. Jag är egentligen fotograf och ville gå en kurs i det men så såg jag denna kurs, sökte och kom in. Min tanke bakom att gå kursen var att jag ville utveckla min känsla för den konstnärliga bilden.

Att gå på distans är perfekt då man bor på en mindre ort i Norrland som jag gör. Det finns inte alltid runt knuten det man är intresserad av och då är distansutbildningar kanon. Och att få åka iväg på fyra kurshelger och gå ”all in” med skapandet har varit jättekul.

Roligaste utmaningarna

bild på fågelteckning

Det roligaste är att testa alla olika tekniker och det har också varit det mest utmanande. Vissa saker har gått ganska lätt, som tex att teckna annat har varit svårare som att måla.

Mellan skoluppgifterna som tar ganska mycket tid har jag ändå hunnit med en hel del annat skapande. Man blir lätt inspirerad när man går en sån här utbildning. Både av alla uppgifter man får göra men också av kurskamraternas utveckling.

bild på målningSärskilt kul är att just nu få ägna flera veckor åt ett eget projekt. Jag har valt att försöka hitta mig själv i mitt målande då jag har så lätt att fastna i prestation och tankar kring vad andra vill ha. Jag vill måla från hjärtat så varje bild blir genuin. Grunden för projektet har varit att också titta lite på konsthistoria under de senaste 100-200 åren för att se hur andra målar.

 

 

 

 

bild på anki - kritteckningKontakt

Vill du fortsätta följa mig och min process finns jag på Instagram med namnet @andasart

Anki Grip, deltagare på Bild- och konstlinjen – Distanskursen

Cerefies projekt – Ensam i samhörighet

Jag är Cerefie Byrge, studerar på Bild- och konstlinjen på distans på halvfart. Har hållit på med konst i snart fyra år. När jag fann konsten så hittade jag något i mig själv, det något var att få vara i fred, kompromisslöst, andas, njuta, känna ett flöde. Liksom flödet med penseln eller pennan, att det bara händer något, så lätt och så flytande.

Det är så fantastiskt att vara i processen, ena stunden är jag lugn, andra stunden frustrerad över att jag inte kan, tillbaka till att jag ser att jag har lärt mig något, att jag plötsligt kan få fram det jag vill.

Utgångspunkt processen

Det första jag tänkte på av temat ”Att vara människa” var Vardag. Jag skissade bilder utifrån min vardag, hur det är att vara förälder, konstnär, musiker, brödjobb, sambo osv. Tanken fortsatte vidare, jag kom fram till att motsatser skulle vara spännande att jobba med.

Jag bestämde mig för att utgå från orden:

Sammanhang – samhörighet – gemenskap / Isolering – avskildhet – ensamhet – utanförskap.

Utifrån dom orden valde jag ensamhet, samhörighet och gemenskap och skrev texten;

”Tänk dom stunder då jag väljer att vara ensam.
När tankarna får sväva fritt och jag inte längre är på samma plats.
När jag tillåter mig själv att vara på pass närvarande att jag blir ensam.
Ensam i samhörighet och gemenskap.”

Foto på bilen Livet

Livet i akvarell

Foto på bilden Kvinnor

Kvinnor i akvarell

Foto på bilden Lekplats

Lekplats i akvarell

Så, hur gick processen till?

Jag började med att skissa streck-kroppar och olika vardagssituationer ur mitt liv, från det valde jag ut några specifika och utvecklade dom. Jag skissade thumbnails, små bilder för att kunna skissa fram snabbt.

Snart kände jag att jag kunde välja ut tre bilder, med hjälp av texten ovan.
Jag valde ut tre primärfärger i akvarell – Indanthrene blue, Raw sienna och red ochre. Gjorde en färgcirkel och testade även vad för typ av bakgrund jag ville ha i bilden, vart ljuset skulle komma ifrån osv. Till bakgrunden målade jag vått på vått för jag ville att färgerna skulle flyta in i varandra och dessutom så tror jag inte att jag har målat på det sättet innan.

Foto på processen

Processbild

Reflektion

Jag gillar samhörigheterna i bilderna, att dom flyter ihop till en helhet men trots det har sin egen historia. Jag vet inte om jag är färdig med dom än, eller om jag kommer fortsätta arbeta med dom. Kanske testar att göra bilderna i något annat typ av material, akryl eller olja, testa att måla dom på en större yta, vi får se!

Lärde jag mig något?

Självklart! Både om teknik och mig själv som konstnär. Det är spännande att se hur det går att planera en bild i huvudet och få ut den på papper. Leta i sin hjärnbank efter olika typer av kroppspositioner, hur ser det ut om ljuset kommer från ett håll eller ett annat.

Jag har också lärt mig hur roligt det kan vara att utgå endast från tre färger och vad du kan gestalta med bara tre färger.

Cerefie Byrge, Deltagare på bild- och konstlinjen – Distanskursen

KUA – Malin Johannesson

Karaktär och miljö

Mitt KUA – konstnärliga utvecklingsarbete – var tänkt att slå ihop ett undersökande arbete med att göra arbetsprover för ansökningar till höstens utbildningar som jag vill gå.

Frågeställningen jag ville undersöka var “Vad gör en karaktär eller miljö intressant?”.

Då KUA:t började var jag extremt omotiverad och saknade lust att skapa. Det tog två eller tre veckor in i projektet innan jag till slut gick till Brita och sa att det inte funkade för mig. Vi bestämde då att jag enbart skulle fokusera på att producera bilder till arbetsprover. Då kändes det bättre och jag kände mer lust för att skapa.

När KUA:t började eller strax efter det började så började jag läsa en bok som heter “The Courage To Be Creative” som är skriven av Doreen Virtue. Bara en bit in i den boken började tankar och funderingar väckas till liv hos mig. Boken tog mig med häpnad, då det kändes som författaren hade varit med under mitt liv och visste precis hur jag känt. Hennes ord gick rakt in i mig och fick mig att känna mig förstådd. Den boken gjorde att jag dök in i mig själv på nåt sätt, och där ändrades mitt konstnärliga utvecklingsarbete till att istället handla om självreflektion och att lära känna mig själv. Det handlade också om att lära mig själv att bli min egen bästa vän, att faktiskt vara snäll och förstående mot mig själv.

Från det att KUA:t tog en vändning inåt så har jag sysslat med egenvård, där jag verkligen försökt lyssna till mig själv och mina behov. Jag tillät mig själv släppa min ångest och säga nej till den inre självkritiska delen av mig själv. De två självporträtten som jag gjorde, gjorde jag dels för att det var något som krävdes som arbetsprov till en skola jag ville söka, men mest gjorde jag dem för att det var något som jag rent instinktivt kände att jag ville göra. Det blev självporträtt som speglade det jag kände just då, något som är svårt att sätta ord på, men som jag tror lyser igenom i självporträttens uttryck.

Bilderna som är med här i inlägget förklarar lite vad det blev jag gjorde under KUA-veckorna. Även fast jag inte fick gjort det projektarbete som jag ursprungligen tänkt mig, så är jag övertygad om att det nästan själsliga projektarbete som blev istället var något som jag verkligen behövde gå igenom, och jag är glad att jag gick igenom det. Det är till och med så att mitt konstnärliga utvecklingsarbete fortsatt även efter projektveckorna var slut, och jag tror att det är något som kommer fortsätta genom hela mitt liv.

Malin Johannesson, Bild- och konstlinjen

https://www.facebook.com/artofmalice/