Etikettarkiv: Skulptur

Anna Tellin – På väg

Postat av
Svara

Jag har sen jag var barn älskat att skapa med mina händer och bitvis har skapandet fått tagit stor plats i mitt liv. De senaste tio åren, med karriär, hus och tre barn har jag bortprioriterat skapandet. Självklart kan man vara kreativ också genom husrenovering och att professionellt arbeta med utveckling som jag har gjort, men det var något som fattades mig.

foto på anna i ateljen

Anna i ateljén

Varför konstkurs på distans?

I våras förändrades min arbetssituation och jag stod inför att välja vilken väg jag skulle gå. Så hittade jag kursen på Löftadalen och det kändes rätt redan från början, jag tog mod till mig och sökte.

En av ingångarna jag hade till kursen var att ”komma igång”, eftersom det var länge sen jag målade hade jag svårt att veta vart jag skulle börja. Genom kursen har jag fått nya redskap till hur jag kan göra för att leka igång mig eller om jag ”fastnar” och inte kommer vidare eller saknar inspiration. verktygen jag fått är nycklar för mig till att ha konst i livet.

Insikter och utmaningar

Året med kursen har varit intensivt och så lärorikt. För mig har det varit en resa både själsligt och praktiskt. Att tvingas lägga tid på tekniker jag själv inte hade valt har gett mig stora insikter och jag har förälskat mig i allt från akvarell till akryl och torrnål. Sedan dag ett har vi fått arbeta utifrån ”ett hållbart konstnärskap”. Att få redskap till att både fysiskt och praktiskt lära sig klara ett liv med konst känns mycket privilegierat, och jag har lärt mig hittat en balans i min arbetsdag som konstnär.

Jag har släppt mycket på mina prestationer, tack vare många frustrerande timmar och jag fullkomligt älskar det jag gör!

Min väg vidare

Jag har läst kursen på heltid och ”boa” hemma har blivit min ateljé och klassrum, här kan jag gå loss och låta mitt kreativa kaos vara min inspiration istället för ett problem för andra. Mycket av min inspiration hittar jag också under mina dagliga promenader i skogen runt knuten från min ateljé och jag har fastnat för de flöden som återkommer i allt i naturen. Det känns som om jag fått tag i en rytm och puls som vill ut på papper eller i en skulptur, nånting som finns i min omgivning och inom mig.

Följ mig gärna på instagram: @tellin.anna

Anna Telin, Deltagare på Bild&Konstlinjens distanskurs 2019-2020

Pop-up-utställning – Konst&Kaffe

Postat av
Svara

Den 27 april var det dags. Den här dagen visade alla deltagare från Bild&Konst Distanskursen som var på helgträffen på skolan sina bilder i en Pop-up-utställning. En pop-up-utställning är en utställning som dyker upp och försvinner och bara finns en begränsad tid. Distanskursen sker alltså inte bara på distans, fyra gånger per år träffas vi på skolan.

bild på instagrambild för marknadsföringen

Pop-up-utställning – Konst & Kaffe

Avslutning och utställning

Under årets sista helgträff så fick alla pröva på utställningskunskap i verkligheten. På fredagskvällen så ordnades utställningen och på lördagen mellan klockan 10 och 14 så var det öppna dörrar och gott fika som hade fokus. Att fotografera redan inramade bilder är inte lätt men här kommer några foton från utställningen. Digitala varianter av många bilder kommer att presenteras på Linjens digitala slut-utställning som öppnar den 17 maj här på webbplatsen. Du är välkommen till den också!

Fotona är tagna av Nora Tysklind, Akleja Fotografi – som också är en av deltagarna på linjen.

Utställningen – klicka på bilderna

Hoppas att du har fått en känsla för hur fin utställningen var i levande livet. Välkommen tillbaka när vår digitala utställning öppnar!

Brita Wanngård, Kursansvarig Bild&Konst Distanskursen

Anna Stenkulas projekt – Oändlighet

Postat av
Svara

Jag har efter en omställning av mitt liv hamnat i en ny vardag där jag försöker samla ihop alla mina gamla och nya erfarenheter. Projektet ”Att vara människa” på Bild-och konstlinjen – Distanskursen har hjälpt mig att komma ytterligare ett steg i att landa i tillvaron.

Processen: Från Rörelse till Utgångspunkt och sedan Oändlighet

Rörelse

Rörelse är för mig det som säger mest om en människa. Kanske främst den fysiska rörelsen i förhållande till rumsligheten men också tankens rörlighet.

Jag började med att skissa på en rörelse i förändring från stillhet till aktivitet som också skulle uttrycka den inre känslan hos en gestalt, från instängdhet till befrielse.

Valde att jobba tredimensionellt med metalltråd som jag tycker ligger nära den tecknade linjens uttryck.

bild på skulpturer av människofigurer i rörelse

Rörelse – skulptur

Utgångspunkt

Blev osäker på om detta var rätt sätt att jobba så jag började tänka mer utifrån mig personligen. Dels den fast punkten som är så viktig för mig att bygga upp och utgå ifrån. Dels perspektivet som gör att man har något att förhålla sig till. Utan horisonten känner jag mig instängd. Horisonten öppnar upp för oändligheten.

Skissade på en triptyk med en kvinnogestalt, statiskt återkommande i tre olika miljöer. Men innan jag hann utveckla den bildidén mer fortsatte mina funderingar kring ”Att vara människa”.

blyertsskiss till triptyk

Utgångspunkt – skiss till triptyk

Oändlighet.

Varje morgon till och från mitt arbete promenerar jag bland en massa stressade människor. Mitt i denna morgonstress har jag hittat ett lugn genom att stanna för röd gubbe. Tar de stunderna som en möjlighet att pausa och landa i mig själv. En människa kan inte leva ensam, vi är alla mer eller mindre beroende av varandra, en del av en enhet. Ett slags lugn infinner sig i detta att vara en del av ett sammanhang där alla är lika värda. En rytm.

Blyertsskiss till oändlighet

Oändlighet – blyertsskiss

För att hitta några skrivna ord om detta så började jag leta bland Thomas Tranströmers dikter och hittade då ”Romanska bågar”.

ROMANSKA BÅGAR

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
I halvmörkret
Valv gapade bakom valv och ingen överblick
Några ljuslågor fladdrade

En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen
”Skäms inte för att du är människa, var stolt”
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.

Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka
och Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Resultatet

Utifrån Tranströmers dikt skissade jag på en triptyk som med handledning från vår lärare Brita Wanngård utvecklades till att bli mer abstrakt. Jag har försökt fånga stämningen i Tranströmers dikt.

Triptyken är fortfarande under process men jag känner att den är på väg åt rätt håll. Bilderna är nu gjorda i torrpastell.

Oändlighet - Triptyk i torrpastell

Oändlighet – Triptyk i torrpastell

Reflektion

Jag fastnar lätt i detaljerna men tror att dessa måste ibland jobbas igenom innan man kan lämna dem och börja arbeta mer abstrakt. För att spänningen skall behållas i ett verk måste man veta vad man kan släppa, hur kompositionen upplevs och förenklingar kan göras. En process som man inte kan smita ifrån och som tar tid.

Anna Stenkula, Deltagare på Bild-och konstlinjen – Distanskursen

 

 

Hannas KUA – Jobba i metall

Postat av
Svara

En gång på gymnasiet provade jag att svetsa och minns att det var jättekul och att jag tyckte det var lätt. Har sedan dess velat gå en svetskurs eller iallafall få testa lite till. Och nu inför KUA-arbetet bestämde jag mig för att det var dags! Ytterligare ett sätt att skapa! Nytt material! Jag ville lära mig om metaller både ur ett konstnärligt perspektiv och rent teoretiskt.

Hanna svetsar

Metaller

Järn, stål, koppar, mässing, aluminium, bly, tenn – Hur ser de ut? Vad har de för egenskaper? Vad skiljer dem åt? Går alla att sammanfoga med varandra och hur?

Det finns grundmetaller och legeringar. Legeringar är metall utblandat med andra ämnen för att få andra egenskaper. Ex järn legeras(blandas) med många grundämnen t.ex kol, krom, nickel, mangan. Olika legeringar gör att järnet blir hårt, elastiskt, starkt, segt etc.

Bondjärn, är hårt, bräckligt och lättsmält. Smidesjärn har en annan legering och är hårt, smidbart, inte så lättsmält och segt. Järn rostar men Kan undvikas om järnet legeras med 18% nickel och 8% krom, vilket ger rostfritt stål.

Koppar Mynt är ofta kopparlegeringar. Den är rödaktig, har klar lyster, är smidbar och tänjbar.

Problemformulering

Det fanns vissa begränsningar för hur stora skulpturer jag kunde göra, på grund av vikten. Därför valde jag att göra flera små. Svetsa kunde jag heller inte göra när som helst – särbon vaktar mig inte bränner ner kåken 😉 och ont i fingrarna får jag…

Pappas verkstad är verkligen en riktig guldgruva när det gäller att få igång kreativiteten! Hittade gamla rörbitar, muttrar, plattor, vinklar, nycklar som jag kunde använda till mitt svetsprojekt. Dessvärre gick inte alla att använda då de var gjorda av koppar och mässing, då lärde jag ju mig det!

metallskulpturer

Hanna – Metallkonst

Dessa figurer har jag svetsat och skruvat ihop. Använt mig av MIG-svets och pinn-svets

Eftersom jag inte kunde svetsa utan tillsyn fick jag komma på ett annat sätt att skapa i metall. Så förutom svetsning har jag använt mig av metalltråd och hönsnät som jag har skulpterat i. Denna klänningen har jag gjort med koppartråd, ståltråd och järntråd. Jag gillar kontrasterna mellan koppartråden och järntråden. Koppartråden är blank och har en varm orangeröd färg och järntråden som är mörkgrå och matt.

skulptur

Hanna – Klänning i metall

Jag ville få en rörelse i klänningen. Hängde en kedja från galgen och tänkte att ”hur mycket rörelse det än blir så är kedjan ändå rak”. Kroppens mittlinje som det pratas mycket om i exempelvis yoga.

Reflektioner

Projektet har varit väldigt roligt! jag är nöjd med resultatet och har lärt mig massor.

Jag gick in i projektet med en övertygelse om att – svetsa, det skulle vara jättelätt. Jag kan berätta att jättelätt är det inte. Det krävs många timmars övning och mycket tålamod för att bli duktig på det.

Jag har lärt mig varför vissa metaller inte går att sammanfoga-smältpunkt. Lärt mig att se skillnad på metaller och lärt mig vad de har för egenskaper.

Det har varit ett roligt projektarbete och jag tror absolut att jag kommer fortsätta jobba i metall.

Hanna Hansson, deltagare Bild- och konstlinjen

Spegling av vår barndom

Postat av
Svara

Alla har nog någon gång känt att tiden bara har sprungit iväg för att man har haft så kul och det är precis så som vi har haft det den här veckan!

Vår gästlärare Krister Kennedy kom tillbaka och hjälpte oss med våra olika projekt. Vilka projekt? tänker ni. Jo, denna vecka har vi fått ta inspiration från vår barndom och uttrycka oss i valfria material. Det har varit ståltråd, textilier, akryl, digitala animeringar, video,
papier maché, foto och sladdar. En riktig skön blandning tycker jag.

Veckan startades upp med lite tips, knep och råd från Krister om hur vi skulle lägga upp våra arbeten på ett bra sätt. Man kan börja att bara skriva ner ord som man associerar med sin idé/idéer och sedan välja ut några få som man fastnar för. Därefter är det bra att börja skissa, bestämma om man ska göra det i 2D eller 3D (t.ex. måla eller göra en skulptur) och skriva upp materiallistor.

Något som jag tyckte var särskilt intressant var att man gärna ska rådfråga barn när man får ett ”artist’s block” eller bara vill få en annan syn på sitt projekt. OBS! Var beredd på att barn ibland kan vara brutalt ärliga, men också väldigt finurliga 🙂

Det har varit så härligt att se hur olika alla uttrycker sin kreativitet och just kreativitet har det funnits så det räcker och blir över denna vecka!  Alla har grottat ner sig i sitt eget material och bara skapat från hjärtat. Ibland har man fått tänka om och byta riktning eller så har projektet bara vuxit fram efter tidens gång.

Om jag återgår till mångfalden i vår lilla skara så har det varit otroligt skönt att få göra det man själv vill och inte jämföra sig med vad andra gör och hur de tänker. Det är så lätt att man börjar jämföra sig med andra, men den här veckan har vi alla nog upptäckt att vi jobbar olika och är bra på olika saker. Vi är allihop konstnärer trots allt och att vara konstnär tycker jag är när man skapar något. Det behöver inte vara mer än så.

Fanny Kronander, Bild&Konstlinjen