Anna Stenkulas projekt – Oändlighet

Jag har efter en omställning av mitt liv hamnat i en ny vardag där jag försöker samla ihop alla mina gamla och nya erfarenheter. Projektet ”Att vara människa” på Bild-och konstlinjen – Distanskursen har hjälpt mig att komma ytterligare ett steg i att landa i tillvaron.

Processen: Från Rörelse till Utgångspunkt och sedan Oändlighet

Rörelse

Rörelse är för mig det som säger mest om en människa. Kanske främst den fysiska rörelsen i förhållande till rumsligheten men också tankens rörlighet.

Jag började med att skissa på en rörelse i förändring från stillhet till aktivitet som också skulle uttrycka den inre känslan hos en gestalt, från instängdhet till befrielse.

Valde att jobba tredimensionellt med metalltråd som jag tycker ligger nära den tecknade linjens uttryck.

bild på skulpturer av människofigurer i rörelse

Rörelse – skulptur

Utgångspunkt

Blev osäker på om detta var rätt sätt att jobba så jag började tänka mer utifrån mig personligen. Dels den fast punkten som är så viktig för mig att bygga upp och utgå ifrån. Dels perspektivet som gör att man har något att förhålla sig till. Utan horisonten känner jag mig instängd. Horisonten öppnar upp för oändligheten.

Skissade på en triptyk med en kvinnogestalt, statiskt återkommande i tre olika miljöer. Men innan jag hann utveckla den bildidén mer fortsatte mina funderingar kring ”Att vara människa”.

blyertsskiss till triptyk

Utgångspunkt – skiss till triptyk

Oändlighet.

Varje morgon till och från mitt arbete promenerar jag bland en massa stressade människor. Mitt i denna morgonstress har jag hittat ett lugn genom att stanna för röd gubbe. Tar de stunderna som en möjlighet att pausa och landa i mig själv. En människa kan inte leva ensam, vi är alla mer eller mindre beroende av varandra, en del av en enhet. Ett slags lugn infinner sig i detta att vara en del av ett sammanhang där alla är lika värda. En rytm.

Blyertsskiss till oändlighet

Oändlighet – blyertsskiss

För att hitta några skrivna ord om detta så började jag leta bland Thomas Tranströmers dikter och hittade då ”Romanska bågar”.

ROMANSKA BÅGAR

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
I halvmörkret
Valv gapade bakom valv och ingen överblick
Några ljuslågor fladdrade

En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen
”Skäms inte för att du är människa, var stolt”
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.

Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka
och Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Resultatet

Utifrån Tranströmers dikt skissade jag på en triptyk som med handledning från vår lärare Brita Wanngård utvecklades till att bli mer abstrakt. Jag har försökt fånga stämningen i Tranströmers dikt.

Triptyken är fortfarande under process men jag känner att den är på väg åt rätt håll. Bilderna är nu gjorda i torrpastell.

Oändlighet - Triptyk i torrpastell

Oändlighet – Triptyk i torrpastell

Reflektion

Jag fastnar lätt i detaljerna men tror att dessa måste ibland jobbas igenom innan man kan lämna dem och börja arbeta mer abstrakt. För att spänningen skall behållas i ett verk måste man veta vad man kan släppa, hur kompositionen upplevs och förenklingar kan göras. En process som man inte kan smita ifrån och som tar tid.

Anna Stenkula, Deltagare på Bild-och konstlinjen – Distanskursen

 

 

Josefinas projekt – Livets röda tråd

Mitt namn är Josefina. Jag går nu mitt andra år på Bild- och konstlinjens distansutbildning. 

Projekt – Livets röda tråd

Med mitt projekt ville jag gestalta människans skörhet och sårbarhet, men också otroliga styrka.

Att vara människa är inte alltid enkelt. Livet har sina ”ups and down” och ibland gör det riktigt ont. Vi drabbas av utmaningar, motgångar och svårigheter som lämnar avtryck och sår i både vårt inre och yttre. Kanske du, likt mig, önskat att du hade sluppit gå igenom olika saker, händelser eller perioder i livet!? Men samtidigt, på något märkligt sätt, inte hade velat vara utan dessa, då de format en till den man är idag.

Att minnas tillbaka kan fortfarande göra ont, men ärren som är kvar vittnar om människans otroliga styrka, att ha tagit sig igenom något svårt och smärtsamt. Livets röda tråd syr ihop det sköra inom oss, i varje tid skapar den hopp och mening; både då, nu och i framtiden.

Process

Min första enkla skiss av min idé.

Skiss triptyk med tusch och röd penna

Livets röda tråd – skiss

Min tanke var att skapa ett sår genom att skära i tavelduken och för att visa på ärret, sy med röd tråd. På varje bild lämnar tråden ärret och en linje formas, likt en konturteckning, för att sedan gå tillbaka till ärret igen. Jag vill att den röda tråden ska binda samman alla tre bilderna och därför ska tråden inte klippas av mellan tavlorna. På sista bilden låter jag tråden hänga för att visa på att livet fortsätter.

Bildernas ruffa känsla skapar jag med modelleringspasta, skoavtryck, målarkniv och jord. Avtrycken är djupare och tydligare på första bilden och avtar med tiden även om spåren finns kvar. Den röda trådens färg förstärks genom att jag lägger lite grönt i bakgrunden.

En dikt jag skrivit planerade jag till en början att ha vid sidan om bilderna. Senare i processen fick jag förslaget att placera orden på bilderna istället, vilket jag är så nöjd över att jag gjorde. Bildernas uttryck och känsla förstärktes av orden och orden förstärktes av bilderna.

Triptyk Akryl - Livets röda tråd

Triptyk Akryl – Livets röda tråd

Utmaningar

Det har varit känslosamt att skapa något som jag själv blir så berörd av; att sätta ord på och synliggöra det sårbara genom färg och form.

Under hela processen har jag haft en ganska så klar bild av hur slutresultatet ska se ut och för att få bäst effekt av de olika teknikerna har det tagit otroligt mycket tanketid och planering. Det behövdes många steg och tekniker med lager på lager, samt att söka nya kunskaper kring mixed media för bästa effekt.

Josefina Bergkvist, Deltagare på Bild- och konstlinjen – Distanskursen

För lite mer av min konst får du gärna följa min blogg: www.alltdetfinaste.com eller min instagram: @alltdetfinaste

Du som vill se bilderna på närmare håll kan klicka här:

Malins projekt: Barn av längtan – Född till frihet.

Jag heter Malin och arbetar som lärare. Största delen av mitt liv har skrivandet och dans varit min stora passion. Att måla är däremot något ganska nytt för mig.

Att gå en konstkurs innebär att utmana sig själv att måla på ett lite annat sätt än vad man kanske är van vid. Tidigare har jag mest målat intuitivt, dvs utan att planera i förväg vad det ska bli. På kursen har jag börjat lära mig nyttan att tänka och planera i förväg.

Att planera

När vi fick temat till det här projektet funderade jag länge på vad det är att vara människa. Det är ju en stor fråga. Till sist kom jag fram till att vi människor ständigt längtar. Framför allt bär vi på någon sorts existentiell längtan, efter ett bättre liv, här i jordelivet eller kanske efter döden. Detta ville jag skildra. Texten till bilderna skulle vara ”Av längtan född”.  Jag ville visa människor som på olika sätt gav uttryck för någon sorts längtan. Jag ville att blickar och armar riktades åt olika håll för att visa hur vi sällan är nöjda med det vi har. Min tanke var att allt skulle se lite diffust ut, och målas med bara rött, gult och blått, samt vitt och svart. Först fuskade jag och gjorde bara enkla skisser där jag laborerade med komposition.

Skiss till triptyk - barn av längtan, född till frihet

Skiss till triptyk

Att förverkliga sin idé

Jag valde att måla med akryl. När jag började måla gjorde jag det utan att ha någon tanke om valörer, bara kulörer. Med hjälp av min lärare tvingades jag tänka till om hur jag hade tänkt det, men jag hade svårt att få till skissen så där diffust som jag tänkte mig. Till nästa gång ska jag bli bättre på att redan i skisstadiet experimentera med olika sätt att få fram vad jag vill.

Triptyk i akryl - Barn av längtan - född till frihet

Barn av Längtan – Född till frihet, akryl.

Det var nytt för mig att måla en triptyk. En sak som min lärare hjälpt mig att förstå är att jag måste veta vad som är viktigast i varje bild. Samtidigt är det helheten som avgör om det är lagom med ljus och mörka valörer. Under arbetets gång har jag ändrat en del av det jag hade i ursprungsskissen.

Det var skönt att bilden talade till mig och fick mig att göra förbättringar.  Stegen blev ett träd och kvinnan längst till höger i ett stort svart ”hål” fick synas endast som en vag figur i himlen. Det var när jag målade den nakna kvinnan i lila som en ny tanke växte fram. Vi människor, trots vår längtan efter något annat, är födda till frihet. Frihet att leva livet här och nu. Som vi vill. Då ändrade jag texten till ”Barn av längtan. Född till frihet.”.

Vad har jag lärt mig om processen?

Det jag har lärt mig av det här är att det är bra att tänka igenom arbetet ordentligt i förväg, men att man ändå kan vara fri att ändra efter hand.

Malin Eriksson, Deltagare på Bild- och konstlinjen på distans